JO om socialnämndens yttrande vid umgängesstöd

I förarbetena till bestämmelsen om umgängesstöd förutsätts domstolarna ge nämnderna förhållandevis fyllig information om t.ex. parternas respektive inställning i fråga om umgängesstöd. Vissa av domstolarna g|orde detta, andra inte, och här finns det en möjlighet till en förbättring av kommunikationen mellan domstolarna och nämnderna.

Utöver att nämnderna har behov av att få information från domstolarna om parternas inställning i fråga om umgängesstöd, bör de även få t.ex. kontaktuppgifter till parterna/ombud och namn på det aktuella barnet. Det kan också röra sig om uppgifter om parternas och eventuella ombuds respektive adress, telefonnummer och e-postadresser.

Granskningen visar att samtliga nämnder hade regelbundna möten med domstolarna, men att vissa av nämnderna trots det hade synpunkter på den information som de fick från domstolarna. Möjligen går det att förstå detta som att domstolarna och nämnderna kommunicerar på ett bristfälligt sätt med varandra.

Jag vill mot denna bakgrund framhålla att varje socialnämnd har ett eget ansvar att säkerställa att den har tillgång till den information som den anser sig behöva för att kunna lämna ett fylligt yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB. Om en socialnämnd önskar mer information från domstolen inför ett yttrande måste nämnden förklara det. Jag Iörutsätter därför att nämnderna nu tar ansvar och efterfrågar de uppgifter som de behöver få från domstolarna.

Vid min undersökning togs också frågan upp om huruvida socialnämndens möjlighet att påverka domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd är för begränsad. När nämnden får en fråga om att tillhandahålla umgängesstöd ska nämnden i sitt yttrande redogöra för sin möjlighet att erbjuda det. Däremot ska nämnden inte gå in på lämpligheten av umgänge med umgängesstöd.

Frågan om umgängesstöd kan i domstolen ha kommit upp i ett sent skede och det är därför inte heller säkert att den frågan har berörts i t.ex. nämndens snabbupplysningar eller i en s.k. umgängesutredning.

Enligt min mening finns det anledning att överväga om lagstifiningen i denna del bör ändras så att socialnämnden får möjlighet att yttra sig också om lämpligheten av umgänge med umgängesstöd redan i samband med att nämnden yttrar sig om möjligheten att tillhandahålla stödet. En sådan ordning skulle kunna bidra till att domstolarna får bästa möjliga underlag för sitt beslut.

JO dnr 9119-2019