Den nya namnlagen (2017) har avskaffat de automatiska namnförvärven genom födelsen. I stället ska en ansökan om barnets efternamn göras. Barnet får i normalfallet ett efternamn som någon av föräldrarna bär eller har burit. Efternamn får också vara föräldrarnas efternamn som ett dubbelt efternamn eller ett efternamn som är bildat av en förälders förnamn med tillägg av ändelsen -son eller -dotter. En ansökan om barnets efternamn ska göras inom tre månader från födelsen. Om det inte görs någon ansökan inom den tiden, förvärvar barnet det efternamn som den förälder som har fött barnet bär eller, om den föräldern har avlidit, det efternamn föräldern bar vid sin död. Barnet anses vid födelsen ha förvärvat det efternamn som registreras.

En ansökan om ett namnbyte är förenligt med barnets bästa prövas av domstol. Vid prövningen ska domstolen om möjligt höra den vars efternamn barnet bär, om personen inte är vårdnadshavare. Domstolen ska även om möjligt höra den vars namn barnet ska få. Domstolen ska även begära ett yttrande från socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt. Nämnden ska i yttrandet ge barnet möjlighet att framföra sina åsikter samt redovisa dem för domstolen. Har barnet fyllt 12 år krävs barnets samtycke för namnbytet. Är barnet yngre får han eller hon möjlighet att framföra sina åsikter i nämndens yttrande.