Domstolens uppdrag till polis och socialnämnd vid verkställighet

21 kap. 4 § föräldrabalken

Beslutar rätten om verkställighet, kan den även lämna uppdrag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet ska hämtas genom Polismyndighetens försorg, ska ett uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte särskilda skäl talar mot det.

Om det finns särskilda skäl får rätten för att underlätta att barnet överflyttas besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom Polismyndighetens försorg.

Beslutar rätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera eller ändra vad som har bestämts om de praktiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt för att umgänget ska kunna ske. Lag (2014:603)

Författningskommentar

I paragrafen finns bestämmelser om att i samband med beslut om verkställighet utse någon att verka för att få den som har hand om barnet att medverka frivilligt, om tillfälligt omhändertagande av barnet och om komplettering eller ändring av vad som bestämts om praktiska arrangemang vid umgänge. 

Av andra stycket framgår att det i första hand bör överlämnas till socialnämnden att ta hand om barnet i de undantagsfall där ett kortvarigt omhändertagande kan bli aktuellt. Omständigheterna kan också vara sådana att domstolen kan ordna omhändertagandet utan medverkan av socialnämnden, t.ex. om barnet redan finns hos en person som domstolen kan bedöma är lämpad att tillfälligt ta hand om barnet.

I andra stycket ges också ett uttryckligt lagstöd för att besluta att polisen skall bistå vid verkställandet av omhändertagandet. Ingen ändring görs i det förhållandet att domstolen förutsätts vara restriktiv med att använda den möjligheten. Förutsättningarna för att besluta om tvångsmedlen ändras alltså inte.

Bestämmelsen i tredje stycket om komplettering eller ändring syftar till att ge en möjlighet att lösa praktiska frågor som uppstår runt just det beslutade umgänge som ärendet om verkställighet avser. Med praktiska arrangemang avses hur man ordnar de konkreta förhållanden som är av betydelse för umgänget. Det kan handla om t.ex. vilken tidpunkt eller plats som skall gälla för umgänget, hur lämning eller hämtning skall gå till, hur en resa till platsen för umgänget skall ske eller vilka som skall närvara vid umgänget.

Domstolens beslut enligt tredje stycket kan avse ändringar av något som redan bestämts i avgörandet (eller avtalet, se 1 § tredje stycket). Det kan t.ex. röra sig om att tider för umgänget justeras. Beslutet kan också meddelas för att komplettera det beslutade umgänget i en praktisk fråga som inte regleras i avgörandet. Det kan t.ex. vara fråga om att besluta om var barnet skall hämtas av föräldern för umgänge.

Bestämmelsen är inte avsedd att tillämpas på ett sådant sätt att de väsentliga inslagen i avgörandet åsidosätts. Det bör t.ex. inte komma i fråga att, utan att liknande villkor tidigare finns, till skydd för barnet besluta att umgänge måste ske i närvaro av en tredje person – ett sådant villkor utgör en väsentlig inskränkning i umgänget.

Är situationen sådan att det krävs närvaro av tredje person för att garantera skyddet av barnet, är det uppenbart att verkställighet då inte kan ske (jfr 6 §). På samma sätt bör omfattningen av umgänget inte kunna ändras mer än marginellt. Av bestämmelsen framgår att möjligheten endast är avsedd för ändringar eller kompletteringar som är nödvändiga för att umgänget skall komma till stånd. Ändringar skall alltså t.ex. inte göras enbart för att en förälder själv tycker att det vore bättre med umgänge vid ett tillfälle i stället för ett annat.

Prop. 2005/06:99 s. 97.