Umgängesstöd och övergång till umgänge utan stöd

När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av det, enligt 6 kap. 15 c § första stycket föräldrabalken besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd).

Ett beslut om umgängesstöd ska enligt samma stycke gälla för en viss tid. Om en fråga om umgängesstöd aktualiseras ska domstolen ta ställning till om det finns förutsättningar för att umgänget, efter en övergångsperiod med umgängesstöd, kan övergå till umgänge utan sådant stöd (jfr prop. 2009/10:192 s. 12 och 29 f.). Om domstolen kommer fram till att så inte kan ske inom överskådlig tid bör domstolen inte förordna om ett umgänge med umgängesstöd.

Bakom detta ligger bland annat bedömningen att ett förordnande som inte kombineras med en övergång till ett umgänge utan sådant stöd generellt sett inte skulle vara till barnets bästa. Inget hindrar emellertid att domstolen förordnar om umgänge på annat sätt än genom att föräldern och barnet träffas.

Frågan om umgänge med umgängesstöd kan också väckas på nytt vid en senare tidpunkt. (Jfr a. prop. s. 12 och 30 samt Anna Singer, Barnets bästa, 8 uppl. 2024, s. 185.) Av lagtexten framgår att om domstolen i stället gör prognosen att umgänget efter en övergångsperiod med umgängesstöd kan övergå till umgänge utan sådant stöd ska umgängesstödet beslutas för viss tid. Regelverket måste anses bygga på tanken att domstolen i den situationen också ska förordna om fortsatt umgänge utan umgängesstöd för tiden därefter.

Ett beslut om umgängesstöd är följaktligen ett komplement till ett beslut om umgänge enligt 6 kap. 15 a § föräldrabalken. (Jfr a. prop. s. 11.)  Förhållandena när en fråga om umgänge aktualiseras i domstol kan emellertid vara mycket varierande. Och ibland kan det vara särskilt angeläget att ett pågående umgänge där barnet och föräldern träffar varandra med umgängesstöd får fortsätta under ytterligare en period.

Det kan alltså inte uteslutas att förhållandena i vissa fall kan vara sådana att det måste anses stå i strid med principen om barnets bästa att inte förordna om något umgänge, även om det vid tidpunkten för domstolens bedömning är osäkert om umgänget på sikt kan ske utan umgängesstöd.

I dessa undantagsfall bör det vara möjligt att förordna om umgänge med umgängesstöd under viss tid utan att samtidigt förordna om en övergång till umgänge utan umgängesstöd. Även om en sådan tillämpning inte synes ha varit förutsedd av lagstiftaren kan den inte anses stå i strid med vad som sägs i 6 kap. 15 c § föräldrabalken.

HD, mål nr Ö 3043-25