Misshandel av normalgraden eller ringa brott samt påföljd

Mamman har i uppfostringssyfte  tilldelat sin nioårige son fem-sju slag med en cirka 20 cm lång och några mm tjock stekspade av trä. Slagen träffade sonens lår och stjärt. Åtminstone de två första slagen orsakade smärta. Dessutom uppstod rodnad och ett mindre blåmärke av slagen.

HD prövade om gärningen ska bedömas som misshandel av normalgraden eller som ringa brott samt påföljdsfrågan.

Mamman har bland annat uppgivit följande. Vid tiden för den aktuella händelsen fick barnet ofta vredesutbrott och bråkade i skolan. Hon blev vid sådana tillfällen uppringd på sin arbetsplats av skolpersonalen som krävde att hon skulle komma och hämta sonen. Efter varje sådan händelse försökte hon tala sonen till rätta och förklarade samtidigt att hon kunde riskera sin anställning genom att hon så ofta tvingades lämna sin arbetsplats för att hämta honom.

Den aktuella dagen befann hon sig i hemmet och var sjuk och febrig när personalen ringde från skolan och krävde att hon skulle hämta sonen efter ett nytt bråk. Hon hämtade hem barnet och tog i den pressade situationen till stekspaden för att tillrättavisa honom, eftersom han inte tog någon notis om hennes förmaningar och tidigare samtal inte hade fått honom att upphöra med sina vredesutbrott och bråk i skolan. En väninna ingrep efter några slag och tog tag i stekspaden. En stund senare bad mamman sonen om förlåtelse.

Aga är numera inte en tillåten uppfostringsmetod. I 6 kap. 1 § FB föreskrivs att barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Förbudet har ansetts innebära ett klarläggande att aga av barn är brottsligt, om motsvarande handling mot en annan person är straffbar som misshandel (jfr prop. 1978/79:67 s. 31 f.). Detta gäller även om agan utgör en enstaka händelse och inte ingår som ett led i en uppfostringsmetod.

Enligt 3 kap. 5 § BrB döms den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Mammans gärning har endast orsakat smärta och skada av helt lindrig art. Gärningen är under sådana omständigheter att beteckna som ringa brott.

Vid misshandelsbrott som är ringa är fängelse avsett att tillämpas som påföljd endast undantagsvis, t.ex. vid upprepade brott som gränsar mot normalgraden av misshandel eller massiva återfall i ringa brott (jfr prop. 1992/93:141 s. 28 f.). I linje därmed ligger att det vid gärningar som inte orsakat annat än helt lindrig smärta eller skada bör föreligga särskilda försvårande omständigheter för att döma ut bötesstraff som ligger i den övre delen av bötesskalan.

En systematisk användning av aga som uppfostringsmetod får anses vara en klart försvårande omständighet även om smärtan eller skadan i varje enskilt fall skulle vara helt ringa. När det gäller mamman har det emellertid inte ens påståtts annat än att agan var en engångsföreteelse. Några skäl för att beakta bruket av en stekspade eller platsen för agan som särskilt försvårande kan inte anses föreligga.

Mot den bakgrunden och med beaktande av att D.A. tog till våld i en för henne pressad situation, när hon var sjuk och oroad för sin fortsatta anställning, finner HD inte anledning att göra någon annan bedömning i påföljdsfrågan än den som underrätterna gjort.

Högsta Domstolen fastställde hovrättens beslut (som i sin tur fastställde tingsrättens beslut). Tingsrätten hade dömt mamman enligt 3 kap. 5 § BrB för misshandel, ringa brott, till penningböter 1 000 kr.

HD
2003-11-19
Mål nr B 2478-03