Mognad och mognadsbedömning

Begreppet mognad 

Begreppet mognad är inte definierat varken i barnkonventionen eller i de lagar som styr verksamheterna. Det finns dock en viss vägledning i förarbeten till lagarna. I förarbetena till SoL och LVU anges att begreppet mognad handlar om förmågan att förstå och bedöma vilka konsekvenser den aktuella frågan medför. Av förarbetena till patientlagen och tandvårdslagen framgår att det centrala för bedömningen av om barnet ska anses moget nog att ensam få ge sitt samtycke till en åtgärd är om barnet förstår åtgärden och vilka konsekvenser den kan få.

Barnrättskommittén beskriver att med mognad i artikel 12 barnkonventionen menas ett barns kapacitet att uttrycka sina åsikter på ett rimligt och självständigt vis. Mognad kan också beskrivas som i vilken grad man har olika förmågor, till exempel att hålla flera perspektiv samtidigt, kunna väga risker och möjligheter samt fördelar och nackdelar mot varandra samt tänka långsiktigt.

Mognad inom hälso- och sjukvården och tandvården

Av förarbetena till patientlagen framgår att det centrala för bedömningen av om ett barn ska anses moget nog att ensam få ge sitt samtycke till en sjukvårdsåtgärd är om barnet förstår hälso- och sjukvårdsinsatsen samt vilka konsekvenser insatsen kan få. Det framgår vidare att vilken mognad som krävs i det enskilda fallet beror på vårdåtgärdens art och angelägenhetsgrad.

Det kan exempelvis, enligt förarbetena, vara skillnad mellan att samtycka till en undersökning och till en läkemedelsbehandling eller ett kirurgiskt ingrepp. Som exempel nämns att redan ett litet barn bör kunna begära och få ett sår omplåstrat, medan det krävs en avsevärd mognad för att barnet själv ska kunna bestämma över mer omfattande behandlingar och ingrepp.

Det framgår också att ett barn som är tillräckligt moget även har möjlighet att själv initiera en åtgärd. I förarbetena till tandvårdslagen framgår att samma sak gäller för barn i tandvården. Personalens grund för att bedöma barnets mognad i det enskilda fallet kan se olika ut.

Om barnet har varit sjukt en längre tid kan personalen ha byggt upp en relation till barnet som i kombination med kunskap om den aktuellavårdåtgärden kan ge en bra grund för att bedöma om barnet har den mognad som krävs för att vara delaktig i beslutet om vårdåtgärden. En liknande relation kan också uppstå inom tandvårdens specialistkliniker för barn och ungdomar.

Av förarbetena framgår att hälso- och sjukvårdspersonalen bör göra väl avvägda mognadsbedömningar som inte resulterar i att barn avkrävs beslut som de inte känner sig mogna att fatta. I förarbetena framförs också att personalen bör sträva efter att involvera barnets vårdnadshavare även om barnet är moget nog att själv fatta beslut om en viss vård eller behandling. Att vårdnadshavarna bör involveras gäller dock inte, enligt förarbetena, om barnet motsätter sig det eller om det inte kan anses vara för barnets bästa.

Internationellt finns bedömningsinstrument som är framtagna för att stödja hälso- och sjukvården vid bedömningar när vuxna personers beslutskompetens av något skäl kan antas vara nedsatt. Här ingår en bedömning av förmågan att förstå informationen om tillståndet och om behandlingsalternativen, förmågan att inse på vilket sätt informationen gäller för den egna situationen, förmågan att resonera logiskt utifrån informationen och på så vis komma till ett ställningstagande samt förmågan att uttrycka sitt ställningstagande. Tillvägagångssättet kan övervägas även för genomförandet av mognadsbedömning för ungdomar.

Mognad inom socialtjänsten

I SoL och LVU framgår att barnets åsikter och inställning i frågor som rör barnet ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. I dessa lagar förekommer vissa åldersgränser som rör när barnet får vara med och bestämma, se ovan Åldersgränser och åldersangivelser. Men det finns ingen nedre åldersgräns för när barn ska få komma till tals och bli lyssnade till.

I förarbetena hänvisar man till barnkonventionen och konstaterar att när det beslutas om hur stor betydelse ett barns åsikter ska ha i en viss fråga måste de två kriterierna ålder och mognad övervägas. Eftersom barnkonventionen inte innehåller några specifika åldersgränser för barnets delaktighet och begreppet mognad inte heller är definierat måste man i varje enskilt fall bedöma barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sin åsikt om och anpassa situationen och informationen utifrån det.

Begreppet mognad handlar om förmågan att förstå och bedöma vilka konsekvenser den aktuella frågan medför. Ett yngre barn kräver vanligen mer ledning än ett äldre barn. Men det är viktigt att ta hänsyn till individuella skillnader i barns förmåga vid samma ålder och hur de reagerar i olika situationer. Att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad leder till att socialtjänsten behöver ha kunskap om barns fortlöpande utveckling, behov och förmåga.

Källa:
Bedöma barns mognad för delaktighet.
Kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt tandvården.
Socialstyrelsen, 2023.