IVO är inte skyldigt att inleda ärenden efter inlämnade klagomål

I en anmälan till JO klagade en man på IVO och framförde bland annat följande. Han lämnade in ett klagomål mot en socialtjänst till IVO och fick ett automatiskt svar om att klagomålet hade tagits emot. När han frågade vad som hände i ärendet meddelade IVO att han inte skulle få någon återkoppling angående frågan om myndigheten inlett tillsyn eller inte utifrån den information han lämnat. Eftersom han lämnat in ett klagomål borde han få ett beslut från IVO.

IVO:s hantering av information från enskilda om socialtjänst och LSS

Av utredningen framgår att enskilda har möjlighet att lämna information till IVO om brister eller missförhållanden inom socialtjänsten eller i verksamhet enligt LSS. IVO anser inte att det inleds ett ärende när myndigheten tar emot sådan information. Det kan röra sig om ett klagomål från en enskild mot en viss socialtjänst. Den som har lämnat information får endast återkoppling i form av en bekräftelse på att uppgifter har tagits emot av IVO.

Frågan är om detta är en godtagbar hantering. Det finns inte någon definition i förvaltningslagen, FL, av vad ett ärende är. De flesta av lagens bestämmelser gäller dock enbart för handläggning av ärenden (se 1 § FL). I förarbetena till lagen anges att det som kännetecknar ett ärende är att det regelmässigt avslutas genom ett beslut av något slag (se prop. 2016/17:180 s. 286).

Förvaltningslagens primära syfte är att värna den enskildes rättssäkerhet. När det är oklart om förvaltningslagen är tillämplig får myndigheten ytterst ställa frågan om det krävs från rättssäkerhetssynpunkt att reglerna i lagen tillämpas. Avseende tillsynsmyndigheter har JO tidigare uttalat att om det av reglering eller på annat sätt framgår att en sådan myndighet ska hantera klagomål från enskilda, talar övervägande skäl för att ett klagomål bör medföra att ett ärende anses ha inletts hos myndigheten och att ärendet bör avslutas genom ett beslut (se JO 2020/21 s. 593, dnr 5889-2018).

IVO inrättades år 2013. Innan dess hade Socialstyrelsen tillsyn över socialtjänsten, verksamhet enligt LSS samt hälso- och sjukvård. När Socialstyrelsen fick uppgiften att även ha tillsyn över socialtjänsten och LSS uttalades i förarbetena att en samordning av tillsynen av nämnda områden medförde bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn. Det skulle även underlätta för medborgarna att hitta rätt när de ville framföra klagomål eller anmäla brister inom angivna områden. Regeringen uttalade vidare att rätten att klaga och kunna göra sin röst hörd är en viktig aspekt i ett rättssäkert samhälle sett ur ett brukarperspektiv. (Se prop. 2008/09:160 s. 40.)

Liknande skäl anfördes när IVO sedan fick uppdraget som fristående tillsynsmyndighet. Medborgarna skulle hitta rätt när de ville framföra klagomål eller anmäla brister och en fristående tillsynsmyndighet skulle på olika sätt möjliggöra en effektivare tillsyn. (Se prop. 2012/13:20 s. 95.) Det finns inte några bestämmelser om att IVO är skyldig att ta emot klagomål från enskilda när det gäller socialtjänst eller verksamhet enligt LSS. Detta kan jämföras med den lagfästa klagomålshanteringen som finns på området för hälso- och sjukvård. I stället anges som nämnts att IVO:s tillsyn gällande omsorgsområdet ska planeras och genomföras med utgångspunkt i egna riskanalyser om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt beslut från regeringen.

IVO:s nuvarande hantering av inkommen information står således inte i strid med några bestämmelser om hur myndighetens tillsyn ska bedrivas. IVO har i sitt yttrande redogjort för myndighetens rutiner och för hur myndigheten arbetar med sin tillsyn. Det har kommit fram att den information som enskilda lämnar till myndigheten om missförhållanden inom aktuella områden behandlas och används i myndighetens tillsyn.

Mot den bakgrunden anser jag inte att det från rättssäkerhetssynpunkt finns anledning att anse att lämnade uppgifter medför att ett ärende inleds hos IVO. Det är rimligt att kräva att IVO lämnar tydlig information om sin hantering till allmänheten. Det får inte vara oklart vad den enskilde har att förvänta sig när han eller hon lämnar uppgifter. På sin webbplats lämnar IVO information om att den enskilde inte får någon annan återkoppling än en bekräftelse på att myndigheten har tagit emot informationen. Även i webformuläret ”Berätta för IVO” finns sådan information.

IVO har i sitt remissvar angett att enskilda informeras om att uppgifter som lämnas till IVO blir lästa och används som underlag vid planeringen av IVO:s tillsyn samt att den som lämnat uppgifterna inte kommer att få någon återkoppling angående frågan om myndigheten inleder tillsyn eller inte. Mot bakgrund av det som kommit fram om hur IVO på olika sätt lämnar information om sin hantering har jag inte några synpunkter i denna del. Det som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida. 

JO, dnr 4693-2024