Vad innebär det att vara vårdnadshavare?

Vårdnadshavaren har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran tillgodoses. Dessutom har vårdnadshavaren ett ansvar för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. 

För att hindra att barnet orsakar skada för någon annan svarar vårdnadshavaren också för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Vårdnadshavaren ska även bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (6 kap. 1 och 2 § § FB).

Av 6 kap. 11 § FB framgår att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet. Bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 §§ FB avser den rättsliga vårdnaden och inte den faktiska vården om barnet. Ett exempel på skillnaden är att särlevande föräldrar kan ha gemensam rättslig vårdnad medan en av dem – normalt boendeföräldern – i allt väsentligt tar hand om den faktiska vården om barnet.

Vårdnadshavaren måste alltså inte personligen tillgodose barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran. Normalt bör det dock vara så att vårdnadshavaren tar åtminstone någon faktisk del i omvårdnaden och fostran (se prop. 1981/82:168 s. 61). Vårdnadshavaren behöver inte personligen utöva den omedelbara tillsynen av barnet utan den kan anförtros åt någon annan lämplig person.

Av grundläggande betydelse för barnets försörjning är den underhålls skyldighet som barnets föräldrar har. Underhållsskyldigheten grundas på föräldraskapet, oavsett vem som är vårdnadshavare. En särskilt förordnad vårdnadshavare har alltså ingen underhållsskyldighet för barnet. Av 6 kap. 2 § andra stycket FB följer dock att vårdnadshavaren också i ett sådant fall ska bevaka att barnet får de bidrag till sin försörjning som barnet har rätt till (se prop. 1981/82:168 s. 61).

Källa:
SOU 2017:6 s. 350