Studie i Storbritannien om alienerade beteenden

Det finns begränsad forskning om förekomsten av föräldraalienerande beteenden (PAB), och tidigare studier har främst gjorts i USA och Kanada. Sådan forskning bör även genomföras i andra länder för att stärka identifieringen av alienerande beteenden som är allvarliga former av våld i nära relationer.

Föreliggande studie använde ett urval av 1005 separerade eller skilda föräldrar i Storbritannien för att undersöka förekomsten av PAB samt manifestationer hos barn och deras vägran att ha kontakt (mätt enligt femfaktormodellen). Men också samt sambandet mellan PAB och psykisk hälsa och andra former av övergrepp.

Resultat

• Mellan 39 och 59 % av deltagarna hade upplevt PAB, beroende på hur frågorna ställdes.
• 36,5 % identifierades som föräldrar utan samverkan. Denna andel sjönk till 3,5 % när andra faktorer (till exempel tidigare bra relation) togs med.
• Nästan alla (96,7 %) rapporterade uttryck av alienation hos sina barn, men även detta sjönk (till 2,9 %) när andra faktorer beaktades.
• Föräldrar som upplevde högre nivåer av PAB rapporterade också större psykisk ohälsa (depression, PTSD, självmordstankar) och högre nivåer av andra former av övergrepp.

Resultaten bidrar till en växande mängd bevis som tyder på att PAB är en form av övergrepp och ett betydande folkhälsoproblem. Det behövs dock fortsatt debatt kring hur alienation mäts i relation till processen (PAB) kontra resultatet (kontaktvägran).

Studiens begränsningar

• Självrapporterade data innebär potentiella felaktigheter, då svarande kan påverkas av minnesfel eller vilja att framställa sig själva i positiv dager.
• Den tvärsnittsliga designen fångar bara data vid ett tillfälle, vilket begränsar möjligheten att följa relationers utveckling över tid.
• Den dolda naturen av PAB och samhällsstigma kan leda till underrapportering, vilket innebär att förekomsten och påverkan kan vara större än rapporterat.
• Det finns problem med att mäta och kategorisera PAB, bland annat på grund av komplexa relationsdynamiker.
• Studien fokuserade på mottagare av beteenden, men framtida forskning bör även undersöka föräldrar som själva utövar PAB eller är samverkande.
• Kontaktvägran mättes som en ja/nej-fråga, vilket ledde till att få barn klassificerades som alienerade enligt modellen. Framtida forskning bör ge en mer nyanserad bedömning.
• Svårigheten att mäta allvarlighetsgrad och påverkan av PAB innebär att individer kan tolka effekterna olika, och nuvarande metod fångar inte intensiteten.

Referens

Examining the Prevalence and Impact of Parental Alienating Behaviors (PABs) in Separated Parents in the United Kingdom.
Benjamin Hine,  Jennifer Harman,  Sadie Leder-Elder och Elizabeth A. Bates, 21 May 2025.