Barnets vilja och bedömningen av barnets bästa

I enlighet med barnkonventionens regler om barns rätt att komma till tals infördes år 1996 en bestämmelse om att domstolen vid bedömningen av barnets bästa ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (numera 6 kap. 2 a § sista stycket FB ). 

Av förarbetsuttalanden framgår att bestämmelsen har ett bredare tillämpningsområde än ordalydelsen ger sken av. Domstolen och socialnämnden är vid frågor om vårdnad, boende och umgänge skyldiga att ta hänsyn till barnets vilja och också till andra mer allmänna synpunkter som barnet kan ha.

Därmed ska barnets vilja även beaktas vid förfaranden som inte innebär att något beslut fattas. Det ställs inte upp någon bestämd ålder för när barnets vilja ska beaktas mer eller mindre, utan viljan ska beaktas utifrån barnets ålder och mognad.

Det är viktigt att understryka att barnet enligt bestämmelsen har en rätt att uttala sin vilja, inte en skyldighet. Det framgår av förarbeten att det är viktigt att domstolen alltid tar hänsyn till barnets vilja. Det framgår också att om barnet har en bestämd önskan och har nått en sådan mognad att denna bör respekteras, bör domstolen i allmänhet följa barnets vilja (prop. 1994/95:224 s. 53, prop. 97/98:7 s. 105, prop. 2005/06:99 s. 45, 47 och 48).

Källa:
SOU 2017:6 s. 286