Av diagram 7.11 framgår hur tingsrätten motiverade att den frångick barnets inställning. När det gäller ungefär hälften av fallen eller 48 procent av dessa hänvisade tingsrätten till barnets ålder och/eller mognad. I drygt en fjärdedel av fallen eller i 28 procent av dessa var tingsrätten av uppfattningen att barnets inställning var ett utslag av att det var påverkat, i samtliga fall av en förälder. Här bör framhållas att inställningen i vissa fall överensstämde med målets utgång trots tingsrätten ansåg att barnet var påverkat. I ett fåtal fal l bedömde tingsrätten att inställningen var vacklande.
I diagrammet anges vidare att tingsrätten i en femtedel av fallen inte dömde i enlighet med barnets inställning på grund av ”Annat”. Ofta ville barnet då bo lika mycket hos båda föräldrarna samtidigt som det, enligt tingsrätten, saknades förutsättningar för växelvis boende. Kommittén redovisade inte vad den kom fram till på samma sätt som vi gör i diagram 7.11 (SOU 2005:43 s. 752).
När tingsrättens dom inte överensstämde med barnets inställning hänvisade den enligt kommittén – angivet med den vanligaste motiveringen först – till att barnet var påverkat, till att inställningen var vacklande, till barnets ålder och/eller mognad eller till någonting annat.
Källa:
SOU 2017:6 s. 161
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
