Rätten att överklaga beslut om barns placering i skyddat boende

Om en vårdnadshavare för ett barn under 18 år beviljas skyddat boende får förvaltningsrätten, efter ansökan av socialnämnden, bevilja även barnet en sådan insats för placering tillsammans med vårdnadshavaren om det finns en risk för att barnets säkerhet äventyras eller hälsa skadas och vårdnadshavaren samtycker till insatsen, se 3 kap. 1–3 §§ lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende.

Individ- och familjenämnden ansökte om att barnet skulle beviljas insats i form av skyddat boende med placering tillsammans med mamman som samtyckte till insatsen. Förvaltningsrätten i Uppsala, som ansåg att förutsättningarna för en sådan insats inte var uppfyllda, avslog ansökan.

Mamman överklagade till kammarrätten i Stockholm som avvisade överklagandet eftersom hon inte ansågs ha rätt att överklaga förvaltningsrättens beslut att avslå nämndens ansökan.

Mamman yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska återförvisa målet till kammarrätten för vidare handläggning och anför följande. Lagstiftningen om placering av barn i skyddat boende har till syfte att skyddsplacera barn hos den ena vårdnadshavaren, som är våldsutsatt. Det finns därför skäl för att den förälder som har fått ett skyddsbeslut ska kunna överklaga ett beslut om att barnet inte placeras hos denne i det skyddade boendet.

Individ- och familjenämnden anför att ett beslut om avslag på en ansökan om ett barns skyddsplacering hos en förälder i flera praktiska hänseenden påverkar även föräldern, bl.a. genom att det kan leda till att föräldern väljer att avbryta sin egen skyddsplacering.

Barnets ställföreträdare och offentliga biträde anser att överklagandet ska bifallas.

Pappan, som också är vårdnadshavare, har inte yttrat sig i målet.

Frågan är om en vårdnadshavare får överklaga ett avgörande av en förvaltningsrätt som innebär att en socialnämnds ansökan om skyddat boende enligt lagen om placering av barn i skyddat boende avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Det saknas bestämmelser i lagen om placering av barn i skyddat boende om vem som får överklaga ett avgörande av förvaltningsrätten. Det innebär att klagorätten ska bedömas utifrån förutsättningarna i den allmänna bestämmelsen i 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt den bestämmelsen får ett beslut överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot.

Det förhållandet att mamman hade ställning som part i förvaltningsrättens mål innebär att förvaltningsrättens avgörande angick henne. Förvaltningsrätten avslog nämndens ansökan. Eftersom mamman ansåg att den borde ha bifallits har förvaltningsrättens avgörande gått henne emot.

Mamman hade således rätt att överklaga förvaltningsrättens dom och kammarrätten borde inte ha avvisat hennes överklagande. Kammarrättens beslut ska därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för ny handläggning.

HFD, mål nr 5444-24.