Faderskap och sanningsförsäkran

Uppgifterna måste dock vara trovärdiga och stödjas av andra bevis och omständigheter. Socialtjänsten (familjerätten) har följaktligen ett stort ansvar att tillhandahålla så utförliga och relevanta uppgifter som möjligt.

Sanningsförsäkran innebär att en person försäkrar att de uppgifter som lämnas är sanna (37 kap. 1 § rättegångsbalken (RB). Det liknar vittnesed i flera avseenden, bland annat genom att båda avges under straffansvar och har samma lydelse.

Förhöret sker vanligtvis i rättssalen, där parten flyttas till vittnesbåset och utsätts för korsförhör. Förfarandet liknar vittnesförhör, men en viktig skillnad är att parten inte är skyldig att yttra sig under sanningsförsäkran. Inte heller finns några tvångsmedel för att framtvinga ett yttrande.

Domstolen gör en samlad bedömning av trovärdigheten hos uppgifterna. Flera faktorer vägs in i bedömningen, exempelvis uppgifternas detaljrikedom och om de är konsekventa. Uppgifterna bör också stödjas av annan bevisning som vittnesmål eller skriftliga handlingar. Av betydelse för domstolen är också om det finns omständigheter som talar för eller emot att uppgifterna är sanna.

Mammans uppgifter är ofta centrala i faderskapsmål, särskilt när genetisk bevisning saknas. Hennes trovärdighet beror på förmågan att redogöra för detaljer kring förhållandet med den utpekade pappan. Hennes uppgifter ska vara konsekventa, logiska och det ska saknas motiv för henne att lämna osanna uppgifter.

Har den utpekade pappan lämnat uppgifter under sanningsförsäkran, bedöms hans trovärdighet på samma sätt som mammans.

Sanningsförsäkran är förknippat med flera risker. Nämnas kan risken för falska uppgifter, begränsat bevisvärde, manipulation och rättsosäkerhet. För att minimera dessa risker bör sanningsförsäkran alltid kompletteras med annan bevisning  som DNA-undersökning om det är möjligt. Felaktiga beslut kan få allvarliga konsekvenser och kräva resning för att rätta till.

Exempel på manipulation kan vara användande av falska identitetshandlingar som ett falskt LMA-kort. Eller att vittnen falskt intygar personens identitet.

Det finns också en risk att parter lämnar osanna uppgifter för att undvika underhållsskyldighet eller för att påverka vårdnadsfrågor. En ytterligare risk är att barnets rätt till sitt biologiska ursprung inte tillgodoses.

Den som lämnar osanna uppgifter under sanningsförsäkran kan dömas för osann partsutsaga (15 kap. 2 § brottsbalken (BrB). Straffet är dock mildare än för mened, vilket motiveras av att parten ofta befinner sig i en intressekonflikt och kan ha svårt att tala sanning under sådana omständigheter.

Källa:
JUNO