Fastställande av moderskap och faderskap

Principen bygger på antagandet att det normalt inte råder något tvivel om vem som är mor till barnet. Föräldrabalken saknar därför i stort sett särskilda regler om fastställande av moderskap (jfr dock 1 kap. 7 § om moderskap vid befruktning utanför kroppen; jfr även ”Det kaliforniska surrogatarrangemanget” NJA 2019 s. 504).

Faderskap kan vara svårare att slå fast. Föräldrabalken innehåller därför i 1 kap. regler om vem som ska anses vara far till ett barn och hur ett faderskap ska fastställas. Är vid ett barns födelse modern gift med en man, ska denne som utgångspunkt anses som barnets far (se 1 §).

Rätten kan dock i vissa fall förklara att mannen i äktenskapet inte är far till barnet (se 2 §). Faderskapet fastställs annars genom bekräftelse eller dom (se 3-5 §§).

I 2 kap. ges det regler om socialnämndens medverkan vid fastställande av faderskap. Där framgår att nämnden har en skyldighet att försöka utreda vem som är far till ett barn och se till att faderskapet fastställs, om barnet har hemvist i Sverige (se 2 kap. 1 §).

Talan om fastställande av faderskap

Om faderskapet behöver fastställas genom dom, är det barnet som väcker talan. Barnets talan förs i så fall av socialnämnden. Talan får också föras av modern om hon har vårdnaden, liksom av en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. (Se 3 kap. 5 § FB.)

Socialnämnden kan också föra barnets talan vid resning av en dom enligt vilken faderskapet hävts. Den behörigheten följer då av grunderna för 3 kap. 5 § FB. (Se NJA 1989 s. 19.)

Regleringen i 3 kap. 5 § ger alltså både socialnämnden och modern rätt att uppträda som ställföreträdare för barnet och framställa yrkanden för barnets räkning (se NJA 1997 s. 764). Socialnämnden och modern kan agera oberoende av varandra i målet och kan därmed inta olika ståndpunkter. Detta hindrar inte att frågan om faderskapet prövas i sak, och barnets grundläggande intresse av ett materiellt riktigt avgörande kan i så fall motivera att rätten utser mer än ett rättshjälpsbiträde för barnet (jfr NJA 1998 s. 128).

Talan om fastställande av moderskap

Ett barn har rätt att få klarhet om sitt ursprung (jfr artikel 8 i Europa-konventionen och artikel 7 i Barnkonventionen). Ett barn har rätt att få klarhet inte bara om vem som är far utan också om vem som är barnets mor.

Talan om fastställelse av moderskap kan, trots avsaknaden av särskilda regler i föräldrabalken, föras med stöd av de allmänna reglerna i 13 kap. 2 § RB av den som påstår sig vara mor till ett barn (jfr ”Fastställelsetalan om faderskap och moderskap” NJA 2007 s. 684). Ett bärande skäl för detta är att det leder till förfång för barnet om det är oklart vem som är behörig att utöva vårdnad och förmynderskap.

Socialnämnden har ett tydligt ansvar enligt föräldrabalken när det gäller att få faderskapet fastställt för ett barn. Även om det inte anges i lag har socialnämnden en skyldighet att om behov uppkommer också försöka utreda vem som kan vara mor till ett barn. I detta ligger att socialnämnden har en skyldighet att biträda barnet med att få rättsligt bestämt vem som är barnets mor (jfr JO 1989/90 s. 223 f.). Enligt grunderna för 3 kap. 5 § andra stycket FB (jfr NJA 1989 s. 19), och i linje med vad som följer av Sveriges internationella åtaganden, får socialnämnden också anses ha behörighet att föra barnets talan i mål om fastställande av moderskap.

Av rättsfallet NJA 1998 s. 128 framgår att socialnämnden är behörig att för barnets räkning ansöka om rättshjälp i mål om fastställande av faderskap. Detsamma får anses gälla för mål om fastställande av moderskap.

Högsta Domstolen
2021-11-10
Mål nr Ö 752-21 och Ö 753-21