Vårdnadsöverflyttning till familjehem; oeniga föräldrar

Hovrätten för nedre Norrland
2014-06-02 
Mål nr T 1116-12

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

KLAGANDE
Mamman

MOTPART
Pappan och socialnämnden

SAKEN Överflyttning av vårdnad

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Mamman har yrkat att socialnämndens talan om överflyttning av vårdnaden ogillas. Socialnämnden och pappan har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

I hovrätten har åberopats samma bevisning som vid tingsrätten. De videoinspelade förhöret från tingsrätten med mamman har spelats upp. Därutöver har hållits tilläggsförhör med mamman och vittnesförhör med hennes mamma. Vidare har mamman åberopat ett intyg angående sin egen funktionsnivå. Hovrätten har inhämtat ett kompletterande yttrande från socialnämnden angående de biologiska föräldrarnas omsorgsförmåga och problem. I hovrätten har upplysts att barnet efter tingsrättens dom har diagnostiserats med ADHD och autism.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Allmänt om förutsättningarna för vårdnadsöverflyttning

Av 6 kap. 8 § föräldrabalken följer att om ett barn har vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem som har tagit emot barnet ska rätten utse dessa som särskilt förordnade vårdnadshavare.

I förarbetena till bestämmelsen konstaterades att det förhållandet att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna givetvis är av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. En placering av ett barn i ett familjehem bör som utgångspunkt inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, även om arbetet med en återförening kan ta lång tid. I vissa fall kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet (se prop. 1981/82:168 s. 39).

Syftet bakom bestämmelsen om att möjliggöra en överflyttning av vårdnaden till dem som tagit emot ett barn i ett familjehem är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan det förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och där barnet känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet.

Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och där känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Det är därför viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom kontakten med de biologiska föräldrarna. Det krävs inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. Genom kravet att det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå markeras bestämmelsens undantagskaraktär (a. prop. s. 39 ff. och70samt NJA 1993 s. 666).

Bedömningen i detta fall

Av utredningen i målet framgår att barnet har bott i familjehemmet sedan september 2008 och att hon har rotat sig väl där. Det har också framkommit att hon har särskilda behov och att det därför ställs höga krav på den som ska tillgodose hennes behov av omsorg. Av socialtjänstens utredning framgår att barnets särskilda behov tillgodoses på ett mycket gott sätt i familjehemmet.

Mamman har uppgett att hon träffar barnet ungefär varannan vecka vid ett par timmar per tillfälle. Träffarna äger rum i familjehemmet. Hon har beskrivit att hon och dottern har en fin kontakt och att dottern kallar henne för mamma. Hennes önskan är att hon så småningom ska kunna ta hand om dottern själv med hjälp av stödinsatser.

Barnets mormor har uppgett att hon träffade barnet tillsammans med hennes föräldrar ungefär en gång i månaden fram till att flickan var ca två år. Hon tyckte då att mamman hade väldigt bra hand om dottern och hon kan tänka sig att mamman även nu skulle kunna ta hand om henne.

Av den kompletterande utredning som hovrätten har inhämtat från socialnämnden framgår att båda foråldrarna uppvisade allvarliga brister både vad gällde Emmas fysiska och hennes psykiska säkerhet under den tid föräldrarna hade hand om henne. Trots att föräldrarna fick tydliga och konkreta råd om hur de skulle gå till väga kring omsorgen av dottern kunde de inte ta till sig informationen. Vidare framgår av utredningen att mamman efter en neuropsykologisk bedömning 1998 bedömdes ha en lindrig utvecklingsstörning.

Av det intyg som mamman själv har åberopat i målet, utfärdat i november 2013 av Habiliteringskliniken på Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand, framgår att hon efter en ny psykologutredning har bedömts ligga över gränsen for lindrig utvecklingsstörning men inom det område som kallas for svagbegåvning.

Enligt hovrättens bedömning framstår det, mot bakgrund av barnets särskilda behov och mammans egen problematik, som uteslutet att hon inom överskådlig tid kommer att ha formåga eller möjlighet att utöva ett faktiskt vårdnadsansvar för dottern.

I och med att barnet kommer att börja i förskoleklass till hösten ökar också vårdnadsfrågans betydelse och behovet av en vårdnadsöverflyttning jfr Högsta domstolens avgörande den 17 april 2014 i mål T 602-13).

Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet är det enligt hovrättens bedömning uppenbart att det är bäst for barnet att de rådande forhållandena består och att familjehemsföräldrarna får den rättsliga vårdnaden om henne.

Tingsrättens dom ska därfor stå fast.