Samarbetssamtal enligt SoL och FB

Kommunens skyldighet att erbjuda samarbetssamtal

Kommunen ska enligt 5 kap. 3 § första stycket SoL sörja för

1. att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende, umgänge och frågor som gäller barnets försörjning (samarbetssamtal)141, och
2. att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 § , 14 a § andra stycket eller 15 § § tredje stycket föräldrabalken.

Prop. 2012/13:189:

Första punkten innebär att föräldrar i samarbetssamtal kan diskutera frågor om vårdnad, boende och umgänge samt  barnets försörjning. Samtalen bygger på frivillighet från föräldrarnas sida och de har ingen skyldighet att diskutera dessa frågor.

Beträffande barnets försörjning avses både föräldrars försörjningsansvar för barnet och frågor förknippade med detta, som barnets behov och relevanta ekonomiska stödformer. Syftet med att under sakkunnig ledning diskutera dessa frågor är att föräldrarna ska nå samförstånd. Bestämmelsen innebär dock inte någon skyldighet för kommunerna att bistå föräldrar med att upprätta avtal om underhållsbidrag eller att kommunerna ska godkänna innehållet i dem.

Det ankommer på kommunen att i varje enskilt fall och i överensstämmelse med föräldrarnas önskan bestämma omfattningen och inriktningen av samtalen.

Kommentar

Av den andra punkten framgår att samtalen kan utmynna i ett avtal i om vårdnad, boende och umgänge. Ett avtal som har samma betydelse som en dom och som ska godkännas av socialnämnden.

Tingsrättens förordnande av samarbetssamtal

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna ( 6 kap. 18 § andra stycket FB).

Prop. 1990/91:8:

I mål om vårdnad eller umgänge får domstolen uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. Under en viss tid kan målet förklaras vilande.

Det krävs inte att föräldrarna begär eller samtycker till samtal, domstolen kan själv ta initiativ till dem. Samarbetssamtal anses värdefulla även om de tas upp efter att ett domstolsförfarande har inletts. Ett domstolsförordnande kan fylla en viktig funktion beroende på omständigheterna i det enskilda målet. Föräldrarna är dock inte skyldiga att delta i samtalen.

Ett skäl för att inte ta initiativ till samarbetssamtal kan vara att det står klart att en av föräldrarna, eller båda, inte vill delta i samtalen. Ett annat skäl kan vara att tidigare samarbetssamtal har misslyckats och det antas att nya samtal är till ingen nytta samt medför en onödig fördröjning av målet. Men även om en förälder är avvisande till samarbetssamtal utesluter inte det förordnande av samarbetssamtal.

Vid vilandeförklaringen ska domstolen bestämma en tid då målet ska tas upp på nytt. När beror på omständigheterna i det enskilda fallet, men i allmänhet får inte målet vila längre tid än tre till fyra månader. Är inte samtalen slutförda när den utsatta tiden har gått ut, kan domstolen förlänga tiden ifall fortsatta samtal kan antas vara till nytta.

Får socialnämnden under samtalens gång information som gör att samtalen inte längre bedöms vara i barnets bästa, har nämnden rätt enligt rättspraxis att avbryta dem ( (HFD 2019 ref. 63 och 6 kap. 2 a § FB).

Socialnämnden kan avbryta förordnade samarbetssamtal om nämnden bedömer att fortsatta samtal inte är lämpliga baserat på uppgifter från en eller båda föräldrarna. Domstolens förordnande ska ses som en preliminär bedömning av att samtalen kan vara till nytta, men det utesluter inte att nämnden gör en egen bedömning av samtalens lämplighet. Möjligheten att avbryta samtal är i linje med principen om barnets bästa enligt 6 kap. 2 a § FB och socialnämndens ansvar enligt 5 kap. 3 § SoL.

Rättspraxis, förarbeten och litteratur stödjer vidare att socialnämnden har ett handlingsutrymme att anpassa insatser utifrån förändrade omständigheter. Om nämnden bedömer att samtalen riskerar att skada barnet eller förvärra konflikten mellan föräldrarna, har nämnden en skyldighet att avbryta dem. Detta är en viktig del av nämndens ansvar att säkerställa att insatserna är förenliga med barnets bästa.

Resultatet av samarbetssamtalen ska efteråt kortfattat redovisas till domstolen. Enligt JO (dnr 4353-20139) ska det redovisas om föräldrarna har kommit överens eller om samtalen inte längre tjänar något syfte. Innehållet i samtalen ska inte redovisas med hänvisning till sekretess och domstolen ska inte informeras om parternas ståndpunkter.

Kommentar

JO:s beslut om socialnämndens redovisnng kan dock diskuteras. Av FB framgår att innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om nämnden har tillgång till upplysningar som kan ha betydelse för frågans bedömning, är nämnden skyldig att lämna sådana upplysningar till rätten (6 kap 19 § andra stycket FB).

Denna skyldighet innebär att om någon av föräldrarna har yttrat något som kan ha betydelse för målets avgörande bryter det sekretessen. Till exempel om det uppges att barnet har bevittnat våld mellan föräldrarna. Eller om det under samtalen inkommit en anmälan till nämnden om ett annat missförhållande som rör barnet.