Samarbetssamtal bör vara planerade, målinriktade och koncentrerade

En av orsakerna till att vårdnadsutredningar tenderar att dra ut på tiden är uppenbarligen kommunernas försök att ge föräldrarna möjlighet att lösa konflikten genom samarbetssamtal. I de fall sådan konfliktbearbetning inte leder till en överenskommelse mellan föräldrarna har ofta mycken tid gått förlorad. Detta har att göra med att det arbete som lagts ned på samarbetssamtalen oftast inte kan tillgodogöras i en efterföljande vårdnadsutredning.

Det är nämligen önskvärt att det råder åtskillnad mellan samarbetssamtalen och vårdnadsutredningen. En viktig förutsättning för att samarbetssamtalen skall kunna genomföras är med största sannolikhet att föräldrarna känner att de kan anförtro sig åt samtalsledarna utan risk för att de uppgifter som de lämnar under samtalen används mot dem i vårdnadsutredningen. Det anses därför i allmänhet viktigt att samarbetssamtalen och vårdnadsutredningen inte utförs av samma personer.

Även om det sålunda föreligger en risk att konfliktbearbetning i samband med skilsmässa förlänger tiden för slutförandet av en vårdnadsutredning, bör man dock enligt min mening se positivt på de försök med samarbetssamtal som görs inom kommunerna. Värdet av att föräldrarna når en samförståndslösning i fråga om barnet får anses vara så stort att man får godta att vårdnadsfrågans lösning kan dra ut något på tiden.

Regeringen har också i en nyligen till lagrådet överlämnad remiss rörande ändringar i reglerna om vårdnad och umgänge förklarat samarbetssamtalen vara ett betydelsefullt medel för att i ett så tidigt skede som möjligt lösa de konflikter som kan finnas mellan föräldrarna vid en separation.

Samtidigt som det alltså finns starka skäl för att stödja verksamheten med samarbetssamtal finns emellertid också anledning att betona vikten av att samarbetssamtalen är planerade, målinriktade och koncentrerade. Samarbetssamtal, som utan påtagliga framsteg sträcker sig över flera månader. kan i allmänhet inte sägas uppfylla dessa krav. Finner samtalsledaren att konfliktbearbetningen är gagnlös, bör samtalen inte fortsätta i onödan. I stället bör man i sådana fall snarast övergå till att göra en utredning.

JO dnr 3007-1981.