Fastställande av faderskap

Paragrafens nya lydelse innebär att socialnämndens skyldighet att utreda faderskapet har begränsats till de fall där barnet har hemvist i Sverige. Till skillnad från vad som skulle gälla enligt utredningens förslag utgör inte barnets svenska medborgarskap i förening med vårdnadshavarens begäran längre grund för socialnämndens medverkan till fastställelse av faderskapet. Vissa språkliga justeringar har samtidigt gjorts. -- -- --

Är faderskapet fastställt på grund av ett utländskt domstolsavgörande eller ett erkännande och gäller fastställelsen här eller finns det en svensk fastställelse, föreligger självfallet inte någon utredningsskyldighet för socialnämnden.

Även om det inte finns någon fastställelse som är giltig här kan det finnas anledning för socialnämnden att beakta att faderskapsfrågan är under utredning utomlands, innan socialnämnden beslutar att själv påbörja en utredning. Vad som sägs i specialmotiveringen till 3 § 2 st lagen om internationella faderskapsfrågor i fråga om socialnämndens godkännande av ett faderskapserkännande kan vara till ledning även när det gäller frågan om nämnden skall påbörja en faderskapsutredning. Situationerna är dock inte helt identiska. I vissa fall kan det vara av värde att en utredning genomförs för att exempelvis säkerställa uppgifter från parterna, medan godkännandet får anstå tills det rättsliga läget har klarnat.

I fråga om hemvistbegreppet och dess tolkning i detta sammanhang kan hänvisas till specialmotiveringen till 2 § lagen om internationella faderskapsfrågor. Bestämmelsen i förevarande §, som i första hand reglerar rent svenska förhållanden, får sin internationella betydelse genom att det i 3 § lagen om internationella faderskapsfrågor hänvisas till den när det gäller svensk socialnämnds internationella behörighet.

Bestämmelserna i 3 kap 5 § 2 st och i 7 kap 11 § och 14 § 1 st föräldrabalken är också kopplade till 2 kap 1 § föräldrabalken. Bestämmelserna rör socialnämndens rätt och skyldighet att företräda barnet i mål om fastställelse av faderskap samt i fråga om underhåll. När det gäller underhåll har Stockholms socialnämnd påpekat att ändringen i 2 kap 1 § föräldrabalken medför att skyldigheten och rätten att företräda barnet i sådana frågor (se 7 kap 11 § och 14 § 1 st föräldrabalken) övergår från nämnden i vårdnadshavarens vistelsekommun till nämnden i barnets hemvistkommun. Stockholms socialnämnd har menat att denna skyldighet kan bli betungande för en socialnämnd i en kommun med många familjehem. Vidare borde det enligt Stockholms socialnämnd vara mer praktiskt att underhållsfrågan ligger kvar hos socialnämnden i vårdnadshavarens vistelsekommun, eftersom denna nämnd som regel har ansvaret för barnet även när familjehemmet är i en annan kommun.

Till detta kan sägas att det i det helt övervägande antalet fall är mest praktiskt att det är samma socialnämnd som har ansvaret både för faderskaps- och underhållsfrågorna. De undantagssituationer som Stockholms socialnämnd syftar på torde bäst lösas genom ett samarbete mellan socialnämnderna i de berörda kommunerna och inte genom en särregel (jfr 30 § 1 st socialtjänstlagen, 1980:620, och prop 1979/80:1 s 543).

Källa:
NJA II 1985 s. 298