Det var rätt av socialnämnden att inte inleda en faderskapsutredning

2016 initierade pappan återigen frågan om faderskapsutredning då han trodde att en släkting till mamman var biologisk far till barnet. Mamman uppgav emellertid att pappan är far till barnet.

Barnet är för närvarande familjehemsplacerad. Familjehemssekreteraren har uppgett att barnet inte vill bli indragen i tvisten mellan sina föräldrar och att det inte är till hans bästa att påbörja en faderskapsutredning.

Förvaltningsrättens bedömning

Frågan i målet är om en faderskapstredning är lämplig, där det särskilt ska beaktas om uppgifterna som lämnats av pappan framstår som trovärdiga, om utredningen kan vara till men för barnet samt om en utredning kan utsätta mamman för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

Pappan har anfört att han inte sammanbodde med mamman under konceptionstiden och att sonen är mera lik en släkting till henne. Pappan har inte anfört några mer konkreta omständigheter till stöd för sin begäran om faderskapsutredning. Mamman har anfört att ingen annan man än han kan vara far till barnet.

De uppgifter som pappan anfört framstår enligt förvaltningsrättens bedömning som vaga. Därvid har rätten även beaktat att pappan, vid initierandet av en faderskapsutredning 2013, framhållit en annan person som potentiell far. Vad som i övrigt har framkommit i utredningen ger enligt förvaltningsrätten inte heller stöd för ett antagande att pappan inte skulle vara far till barnet.

Till detta kommer att en utredning inte heller bör komma i fråga om det finns anledning att tro att en utredning skulle vara till men för barnet. Av handlingarna i målet framgår att barnet, vid tidpunkten för nämndens beslut, är placerad i familjehem. Enligt familjehemssekreteraren är barnet negativ till en utredning av faderskapet då han önskar stå utanför föräldrarnas konflikt. Socialtjänsten har gjort bedömningen att det, mot bakgrund av barnets nuvarande situation, inte är förenligt med hans bästa att inleda en faderskapsutredning.

Förvaltningsrätten ansåg att en faderskapsutredning inte kan anses vara till fördel för barnet, utan i stället skulle vara till men för honom och hans framtida utveckling. Mot denna bakgrund anser förvaltningsrätten att en faderskapsutredning inte framstår som lämplig och att det därför har funnits fog för att inte inleda en sådan. Med hänsyn till de skäl som redogjorts för ovan anser förvaltningsrätten att beslutet inte heller står i strid med artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Pappan överklagade domen till kammarrätten som meddelade prövningstillstånd.
Kammarrätten instämde dock i förvaltningsrättens bedömning.

Kammarrätten i Göteborg
2017-06-26
Mål nr 2188-17