Tillfällig vårdnadshavare - socialnämndens skyldighet att verka för en varaktig lösning

Utredningen föreslår att det ska föreskrivas en skyldighet för socialnämnden att verka för att en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses och att när förutsättningar för ett sådant förordnande finns väcka talan om att flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare i stället. 

Regeringen delar utredningens uppfattning att det bör föreskrivas en skyldighet för socialnämnden att, sedan en tillfällig vårdnadshavare har förordnats, verka för att en varaktig lösning av vårdnadsfrågan kommer till stånd. Strävan måste vara att –när den tillfälliga vårdnadshavaren är på plats – fortsätta arbetet för att avvärja de hinder som fanns för en mer permanent lösning i vårdnadsfrågan. I de flesta fall innebär det att hitta en eller två personer som barnet kan och rimligen bör acceptera som vårdnadshavare och som är lämpliga för uppdraget.

Socialnämndens skyldighet att verka för en varaktig lösning bör dock även omfatta andra situationer, t.ex. att det senare skulle visa sig att en förälder, som åter är i stånd att utöva vårdnaden eller som har visat sig vara oskyldig till den andra förälderns död, är den som bör återfå vårdnaden om sitt barn. I undantagsfall skulle det också kunna vara så att den tidigare vårdnadshavare som bör återfå vårdnaden inte är barnets förälder, utan var förordnad särskilt som vårdnadshavare.

Sett ur barnets perspektiv är det, som Kvinnofronten framför, viktigt att en varaktig lösning kommer på plats så snart som möjligt. Regeringen anser dock inte att det bör införas någon yttersta tidsfrist för hur länge ett uppdrag som tillfällig vårdnadshavare kan bestå. Som utredningen påpekar skulle en sådan frist, med hänsyn till de svårigheter som kan finnas att få enlösning på plats, behöva vara förhållandevis lång. Den skulle också behöva förses med en ventil för att inte ett barn, som redan är i en utsatt situation, skulle riskera att plötsligt stå utan vårdnadshavare. En fastställd tidsfrist blir dessutom lätt normerande. Den riskerar att bli kontraproduktiv genom att den tillfälliga vårdnadshavaren kommer att kvarstå under hela den lagstadgade tiden.

Ambitionen måste i stället vara att en varaktig lösning ska komma på plats så snart som det är möjligt i det enskilda fallet. Som utredningen föreslår bör överflyttning av vårdnaden från en tillfällig vårdnadshavare till någon annan förutsätta en ny process i domstol. Det bör i första hand vara socialnämndens ansvar att väcka en sådan talan (jfr skyldigheten att agera enligt 5 kap. 2 § SoF). Barnets föräldrar bör dock också ha möjlighet att föra talan (jfr 6 kap. 10 § föräldrabalken).

När socialnämnden väcker en talan om att flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare kommer, som Stockholms tingsrätt lyfter fram, en förälder som tidigare var vårdnadshavare ofta fortfarande att ha ett betydande intresse av utgången i frågan. Det är först genom denna process som vårdnadsfrågan får sin varaktiga lösning och kan prövas på ett mer fullständigt material. Något egentligt motpartsförhållande torde dessutom sällan finnas mellan socialnämnden och den tillfälliga vårdnadshavaren.

Det får därför förutsättas att en förälder som tidigare var vårdnadshavare fortfarande i många fall är den som är mest berörd av socialnämndens talanoch därför också, jämte den tillfälliga vårdnadshavaren, bör vara att anse som motpart i målet. För en part behöver det inte särskilt föreskrivas en rätt att yttra sig i målet.

Regeringen delar utredningens bedömning att en tillfällig vårdnadshavare i övrigt bör kunna entledigas under samma förutsättningar som en särskilt förordnad vårdnadshavare. Det innebär att en tillfällig vårdnadshavare alltid ska ha rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag (jfr 6 kap. 10b§ första stycket FB). En tillfällig vårdnadshavare ska också entledigas om han eller hon vid utövandet av sitt uppdrag gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare (jfr 6 kap. 10 c § första stycket FB).

Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, bör domstolen– liksom i motsvarande situationer beträffande en särskilt förordnad vårdnadshavare – utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare. Frågor om ändring av vårdnaden bör i dessa fall prövas efter ansökan av socialnämnden, i den ordning som gäller för domstolsärenden (jfr 6 kap. 17 § andra och tredje styckena FB).

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 98