Hävande av föräldraskap efter IVF

Den biologiska mamman A och den registrerade föräldern B enligt föräldrapresumtionen hade tidigare varit ett par och inlett en process för att gemensamt skaffa barn via assisterad befruktning.

Under sommaren 2021 separerade föräldrarna. A påbörjade därefter processen att bli förälder som ensamstående och genomgick IVF-behandling med anonym donator i oktober 2021.

Under hösten 2021 återupptog föräldrarna kontakten men var inte sammanboende. De gifte sig i februari 2022, då A redan var gravid, och var folkbokförda på samma adress från januari 2022.

När barnet föddes registrerades B som barnets förälder enligt den könsneutrala föräldraskapspresumtionen. B ansökte om att få sitt föräldraskap hävt med hänvisning till att hon inte samtyckt till behandlingen och att de inte var sambor vid tidpunkten för IVF-behandlingen.  A medgav yrkandet om hävande av föräldraskap.

Hovrätten konstaterade att det är ostridigt att barnet kommit till genom IVF (7 kap. lagen om genetisk integritet m.m). Enligt FB presumeras den kvinna som är gift med mamman vid barnets födelse vara barnets förälder (1 kap. 9 § FB). Enligt samma bestämmelse kan denna presumtion hävas om vissa förutsättningar inte är uppfyllda, bland annat om kvinnan inte var sambo med mamman vid behandlingen eller inte samtyckt till behandlingen.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens redogörelse av den aktuella lagstiftningen och dess förarbeten, inklusive att samtycke kan ges formlöst och att det ska ha förelegat vid tidpunkten för befruktningen.

Utredningen visade att A i ansökan och samtycke till behandlingen angett att hon var ensamstående och att A och B var folkbokförda på olika adresser mellan juni 2021 och januari 2022.

Båda parter har i hovrätten uppgett att de inte var sambor under behandlingen, utan endast umgicks som vänner. B:s tidigare uppgifter till socialtjänsten om att de var sambor bedöms ha berott på missförstånd.

Hovrätten fann att det inte är visat att Person A och Person B var sambor vid tidpunkten för befruktningen. Beträffande samtycke konstaterade hovrätten att utredningen talar starkt för att A:s avsikt vid tidpunkten för befruktningen var att ensam bli mamma och att B inte lämnat ett sådant samtycke som krävs enligt lag.

Förutsättningarna för att B ska anses som förälder till barnet enligt FB var därmed inte uppfyllda. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och förklarade att B inte är förälder till barnet.

Källa:
JUNO