Folkbokföringskommunen är dessutom i de flesta fall den kommun där barnet och minst en av föräldrarna är bosatt. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag att det bör vara barnets folkbokföringskommun som ska ansvara för att informationssamtal kan hållas. Det kan dock undantagsvis inträffa att ett barn inte är folkbokfört i Sverige men att talan om vårdnad, boende eller umgänge trots det kan föras i svensk domstol. I de fallen bör ansvarig kommun för informationssamtalet vara den kommun där någon av föräldrarna är folkbokförd. Vilken kommun som är ansvarig när barnet och föräldrarna har skyddade personuppgifter behandlas i avsnitt 11.2.
Det finns enligt regeringen inte tillräckliga skäl för att ytterligare reglera vilka kommuner som ansvarar för informationssamtalen. Kommunen bör inte vara skyldig att erbjuda informationssamtal inom sin egen organisation. I stället bör det överlämnas till varje kommun att, liksom när det gäller samarbetssamtal, inom ramen för sina resurser avgöra hur skyldigheten ska fullgöras – om det ska ske inom den egna verksamheten, genom att två eller flera kommuner samarbetar eller genom att kommunen på annat sätt förmedlar samtalsledare (jfr prop. 1990/91:8 s.28 f. och 70).
En bestämmelse om att kommunen ska sörja för att informationssamtal kan erbjudas föräldrar som överväger att inleda en tvist i domstol om barn bör införas i socialtjänstlagen.Regleringen av vilken kommun som ska ansvara för att sådana samtal kan hållas bör placeras i samma lag som regleringen av förfarandet med informationssamtal hos socialnämnden (lagen om informationssamtal).
Källa:
Prop. 2020/21:150 s. 66
Följ oss på sociala medier
Senaste artiklarna med samma ämne
