Domstolen ska vägra verkställighet om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa. Om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, är det inte möjligt att verkställa avgöranden och avtal mot barnets vilja utom då det är nödvändigt av hänsyn till barnets bästa (21 kap. 5 och 6 §§ FB).
Domstolen får ge i uppdrag åt en ledamot eller suppleant i socialnämnden, tjänsteman inom socialtjänsten eller annan lämplig person att som medlare verka för ett frivilligt överlämnande av barnet (21 kap. 2 § FB).
Beslutar rätten om verkställighet, får den också besluta om tvångsmedel. Den kan antingen förelägga ett vite eller besluta att barnet ska hämtas med hjälp av Polismyndigheten. Ett medlingsuppdrag kan ges även i detta skede. Har rätten beslutat om polishämtning, ska den lämna ett sådant uppdrag om inte särskilda skäl talar mot det.
Rätten får besluta att barnet tillfälligt ska tas om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt om det behövs för att underlätta överflyttningen och det finns särskilda skäl 21 kap. 3 och 4 §§ FB).
Beslutar rätten om verkställighet kan den vidare komplettera eller ändra vad som har bestämts om de praktiska arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt för att umgänget ska kunna ske (21 kap. 4 § FB).
I fråga om rättegångskostnader tillämpas 18 kap. RB (21 kap. 13 § FB). Utgångspunkten är därmed att tappande part ska ersätta motparten för rättegångskostnader (jfr 18 kap. 1 § RB). Om ärendet skrivs av på grund av att parterna nått en samförståndslösning, får rätten besluta att vardera parten ska betala sin kostnad (21 kap. 13 § FB).
Avgöranden om verkställighet kan överklagas till hovrätten och Högsta domstolen. För att hovrätten ska pröva tingsrättens avgöranden i ärenden om verkställighet krävs sedan den 1 november 2008 prövningstillstånd. Även i Högsta domstolen krävs prövningstillstånd.
Källa:
Bakgrund SOU 2017:6 s. 105.
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
