Avtal om boende och umgänge

Bestämmelsen om barnets boende innebär också att domstolen har möjlighet att besluta att barnet ska bo hos var och en av föräldrarna, s.k. växelvis boende, om detta är bäst för barnet. Växelvist boende förutsätter att föräldrarna har gemensam vårdnad. Termen växelvis boende förekommer dock inte i lagtext i föräldrabalken. 

Barnet har rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att de träffar varandra eller genom annan kontakt, t.ex. brev eller telefon. Föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den andra föräldern så långt som möjligt tillgodoses. En förälder som inte är vårdnadshavare har rätt att få sådana upplysningar från boföräldern som kan främja umgänget mellan barnet och umgängesföräldern, om inte särskilda skäl talar mot det (6 kap. 15 § FB). Barnets vårdnadshavare har också ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står det särskilt nära så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § FB).

På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden. På talan av socialnämnden får rätten vidare besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder (6 kap. 15 a § FB).

Har föräldrarna gemensam vårdnad, eller har en förälder ensam vårdnad om barnet, får de avtala om barnets umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Avtalet gäller om det är skriftligt och socialnämnden godkänt det (6 kap. 15 a § FB). När rätten beslutar om umgänge får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Vid behovsprövningen är det barnets intressen som har betydelse, inte föräldrarnas (6 kap. 15 c § FB).

Källa:
SOU 2017:6 s. 103.