Domstolen kan också utsätta en tidsfrist inom vilken utredningen ska redovisas. Behovet av sådana tidsfrister får bedömas från fall till fall. Också tidsfristens längd får bestämmas med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet. Tiden får dock inte sättas till längre än fyra månader.
Publicerad - 27 januari 2018, redigerad - 09 augusti 2024
Även kortare tid kan anges. Om det finns särskilda skäl får rätten förlänga tiden. När domstolen tar ställning till om det finns särskilda skäl att förlänga utredningstiden måste barnets bästa beaktas och bedömas. Om ytterligare tid är en förutsättning för att socialnämnden ska kunna redovisa en utredning av tillräckligt hög kvalitet bör förlängd tid medges. Så kan vara fallet om förhållandena i det enskilda fallet är komplicerade och en stor mängd informationsmaterial måste sammanställas eller om det uppkommit frågor under utredningen som behöver följas upp. Det kan också finnas skäl att förlänga tiden om förutsättningar för samarbetssamtal uppkommit efter att vårdnadsutredningen har påbörjats. En allmänt hög arbetsbelastning bör dock i allmänhet inte utgöra särskilda skäl för att medge förlängning.
Målsättningen ska dock vara att en vårdnadsutredning genomförs så snabbt som möjligt För barnets skull är det viktigt att en fråga om vårdnad, boende eller umgänge avgörs inom rimlig tid. Det finns stora variationer mellan olika fall, och ibland kan det vara till fördel för barnet att utredningen är mer djupgående och därmed tar längre tid. Att en utredning i vissa fall måste få ta tid kan accepteras. Men då måste det bero på omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. att föräldrarna genomför samarbetssamtal, att ett visst umgänge provas ut eller att påståenden om övergrepp måste utredas.
Källa:
Prop. 2020/21:150
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
