Barns delaktighet i utredningar om vårdnad, boende och umgänge

Socialstyrelsens regeringsuppdrag om att kartlägga barns delaktighet i utredningar om vårdnad, boende och umgänge samt hur barnens åsikter beaktades och dokumenterades. I uppdraget ingick även att, i samråd med Barnombudsmannen, ta hänsyn till barns erfarenheter av att komma till tals.
Kartläggningen visade att barnets rätt att uttrycka sin vilja och vara delaktigt var väl förankrad i lagstiftningen, framför allt genom föräldrabalken och barnkonventionens artikel 12, men att möjligheterna att komma till tals varierade i praktiken.
Socialtjänsten träffade i stort sett alla barn vid hembesök hos vardera föräldern, men omkring en tredjedel av barnen hade inte haft något enskilt samtal med utredaren. De barn som hade fått enskilda samtal hade oftast deltagit i ett eller två sådana.
Möjligheten att ha enskilda samtal ökade med barnets ålder. Barn under fem år kom sällan till tals enskilt, medan barn från 13 års ålder nästan alltid fick uttrycka sina åsikter.
Kartläggningen visade vidare att barnets inställning oftast framgick av utredningen, men att det inte alltid dokumenterades hur barnets synpunkter hade påverkat bedömningen. Socialtjänsten stämde vanligtvis av samtalet med barnet, men informerade inte barnet om sin bedömning eller rekommendation till domstolen.
Uppföljande samtal efter avslutad utredning erbjöds sällan. I rapporten uppmärksammades också svårigheten att dokumentera barnets åsikter och samtidigt värna barnets integritet och behov av skydd.
SOU 2066:66
Följ oss på sociala medier
-
Taggar: Rättegång






