Barns mående i föräldrakonflikter

Vårdnadstvister rör frågor av djupt känslomässig och personlig karaktär, och de berör familjerelationer som kvarstår långt efter att de rättsliga processerna har avslutats. Föräldrakonflikter som leder till domstolstvister om barn kan innebära risker inte bara för barnets hälsa och utveckling, utan även för föräldrarnas fysiska och psykiska hälsa.

Samtidigt är det viktigt att skilja mellan barns reaktioner på en separation i sig och de konsekvenser som kan följa av att leva med långvariga och högintensiva konflikter mellan föräldrarna. Medan en separation i sig ofta innebär en period av sorg, stress och anpassning, är det framför allt utdragna konflikter och tvister om vårdnad, boende och umgänge som har visat sig vara förknippade med en ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa hos barn.

Det finns enligt forskning ett tydligt samband mellan konfliktens intensitet och varaktighet och barns välbefinnande. Ju mer långvarig och konfliktfylld tvisten mellan föräldrarna är, desto större är risken för att barnet utvecklar psykisk ohälsa, beteendeproblem, skolsvårigheter och nedsatt förmåga att hantera stress.

Hur frågorna om vårdnad, boende och umgänge än löses vid en separation, är risken stor att det blir en förlust för barnet, med mindre tillgång till den ena eller båda föräldrarna jämfört med om familjen hade fortsatt att leva tillsammans. Till detta kommer den lojalitetskonflikt som separationen nästan alltid innebär, eftersom barnet på ett eller annat sätt hamnar i en situation där barnet måste ta ställning till och försöka ”vara rättvis” mot båda föräldrarna.

Barnet upplever ofta både att föräldrar sviker och att barnet självt sviker någon av föräldrarna. Hur barnet än gör så kan det bli fel. Inte sällan tar barnet på sig skuld för att föräldrarna bråkar och inte kan komma överens. Om föräldrarna är oense, får barnet ofta tänka på att varken uttala sig för positivt eller negativt om samvaron med den andra föräldern. Barnet riskerar också att användas som budbärare mellan föräldrar som inte kan kommunicera med varandra. Föräldrarna vill veta saker om varandras nya tillvaro, vilket sedan ibland kan användas i tvisten mellan föräldrarna och därmed slå tillbaka mot barnet som berättat.

Barns mående vid svåra föräldrakonflikter har undersökts bl.a. i en empirisk studie utförd av Ann-Sofie Bergman och Annika Rejmer. Studien bygger på analyser av 33 tingsrättsakter från högkonfliktsmål samt intervjuer med 43 föräldrar och omfattar sammantaget 118 barn. Resultaten visar att de vanligaste uttrycken för ohälsa är så kallade internaliserande symtom, såsom oro, ångest, nedstämdhet, otrygghet, sömnsvårigheter och mardrömmar. Även somatiska besvär, exempelvis huvudvärk och magont, förekommer, liksom externaliserande symptom såsom aggressivitet, koncentrationssvårigheter och problem i skolan.

Studien visar även att vissa barn uppvisar tecken på försenad utveckling eller regression. Omkring 60 procent av barnen i det undersökta materialet beskrevs ha någon form av hälsoproblem. Problemen uppmärksammades främst bland barn i skolåldern, men resultaten indikerar att även yngre barn kan påverkas negativt, även om deras symtom inte alltid är lika tydliga.

Studien visar vidare att risken för ohälsa är särskilt stor när vårdnadstvisten pågår under lång tid och sammanfaller med andra riskfaktorer, såsom psykisk ohälsa eller missbruksproblem hos en förälder, våld i familjen eller brister i omsorgen. Samtidigt framhålls att vissa barn förefaller klara situationen bättre, särskilt om de har skyddats från föräldrarnas konflikter eller fått tillgång till professionellt stöd. Sammantaget pekar resultaten på behovet av tidiga och förebyggande insatser för barn som lever med långvariga vårdnadstvister och hög konfliktnivå.

SOU 2026:66