Det betyder inte att båda vårdnadshavarna måste delta i alla beslut. Bor inte föräldrarna tillsammans måste med nödvändighet boföräldern träffa de flesta vardagliga besluten om exempelvis barnets mat och kläder, sovtider och hur barnet ska tillbringa sin fritid.
Bestämmelsen i 13 § FB, som ger den ena vårdnadshavaren möjlighet att bestämma ensam, blir tillämplig om den andra föräldern är tillfälligt förhindrad att ta del i beslut rörande vårdnaden till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak. Det krävs också att beslutet inte utan olägenhet kan uppskjutas.
Beslut av ingripande betydelse för barnets framtid får inte fattas av en vårdnadshavare ensam, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. Exempel på beslut av ingripande betydelse är sådana som rör barnets skolgång och boende. I allmänhet bör boföräldern kunna besluta i dessa frågor, såvida inte formen för barnomsorg blir fråga om ideologiska åsiktsskillnader.
Bestämmelserna om gemensam vårdnad syftar framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna, och säkerställa att vårdnadshavarna tillsammans ska ha inflytande över frågor som rör barnets person (Anita Wickström).
En vidgad tolkning av begreppet daglig omsorg enligt AW riskerar att ge den gemensamma vårdnaden ett tunnare innehåll. Det är tveksamt om boföräldern i normalfallet ensam ska få fatta beslut om barnomsorg. Såvida inte valet står mellan två i huvudsak likvärdiga barnomsorgsalternativ avseende barngruppernas storlek, lokalförhållanden, inre och yttre miljö med mera.
Någon rättslig påföljd drabbar inte en vårdnadshavare som driver igenom sin vilja i strid mot den andra. En vårdnadshavare som inte har deltagit i ett beslut har alltså inte någon möjlighet att påtala ett överskridande av den gemensamma beslutsrätten. Han eller hon är i stället hänvisad till att väcka talan om ändring av barnets vårdnad.
Hänvisning:
Boel Oldenstedt, Lexino
2025-01-04.
Följ oss på sociala medier
Senaste artiklarna med samma ämne
