Ändring av vem som har vårdnaden om ett barn kan göras på talan av en av föräldrarna eller båda (6:5 § FB). Ett skäl för att flytta vårdnaden från den ena föräldern till den andra kan vara att den förälder som har vårdnaden brister i sin förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov.
Som föreskrivs i 6:2 a § FB ska det vid bedömningen av vårdnadsfrågan särskilt beaktas om barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna riskerar att inte kunna upprätthållas. Om en förälder utan godtagbara skäl motverkar att barnet får umgås med den andra föräldern, kan detta utgöra en allvarlig brist i omsorgen om barnet. Det gäller inte minst om barnets rätt till umgänge har slagits fast av domstol.
Frågan om en brist i omsorgen om barnet motiverar en överflyttning av vårdnaden måste alltid avgöras efter en helhetsbedömning av vad som är bäst för barnet i den faktiska situation som råder i ett visst fall. Intresset av att barnet får möjlighet att träffa den andra föräldern är av särskild betydelse vid bedömningen men inte ensamt avgörande.
Det måste göras en prognos om hur barnets situation kan komma att utvecklas på kort och lång sikt om vårdnaden består, jämfört med om den flyttas över till den andra föräldern. I ett fall där en överflyttning bedöms leda till en tydlig förbättring för barnet på längre sikt, kan det behöva godtas att överflyttningen i och för sig innebär en övergående påfrestning. Bedömningen ska, som angetts, ske individualiserat och utifrån vad som är bäst för det enskilda barnet.
Högsta Domstolen
2024-06-19
Mål nr T 4560-23
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
