Grundprinciper i Barnkonventionen

Alla barn har samma rättigheter – inga barn får diskrimineras. Alla beslut som rör barn ska utgå från vad som är bäst för barnet. Barn ska få växa upp under goda förhållanden och få stöd för sin utveckling. De har också rätt att uttrycka sin mening i frågor som rör dem och bli lyssnade på.

Konventionsstaterna ska verka för att principen om gemensamt ansvar mellan båda föräldrarna för barnets uppfostran och utveckling erkänns. Vårdnadshavare har det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Vid utövandet av detta ansvar ska de alltid prioritera barnets bästa (artikel 18).

Konventionsstaterna förbinder sig att skydda och tillförsäkra samtliga rättigheter som anges i denna konvention för varje barn inom deras jurisdiktion, utan någon form av diskriminering. Detta gäller oavsett barnets, förälderns eller vårdnadshavarens ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt, etniskt eller socialt ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller annan status (artikel 2).

Staterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet är skyddat mot alla former av diskriminering eller bestraffning till följd av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro (artikel 2).

Vid alla beslut som rör barn, oavsett om dessa fattas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa alltid vara av största vikt (artikel 3).

Konventionsstaterna har ansvar att säkerställa att varje barn erhåller det nödvändiga skydd och den omsorg som krävs för dess välbefinnande, i beaktande av de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets föräldrar, vårdnadshavare eller andra juridiskt ansvariga personer. För detta ändamål ska alla relevanta lagstiftningsmässiga och administrativa åtgärder vidtas (artikel 3).

Vidare ska konventionsstaterna respektera det ansvar, de rättigheter och skyldigheter som åvilar föräldrar, utvidgad familj enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer med juridiskt ansvar för barnet. Det innefattar att erbjuda adekvat vägledning och rådgivning i takt med barnets fortlöpande utveckling av förmågor i utövandet av de rättigheter som föreskrivs i denna konvention (artikel 5).

Staterna förpliktar sig även att trygga barnets rätt till identitet, inklusive medborgarskap, namn och familjerelationer, enligt gällande lag, och skydda mot otillbörliga ingripanden (artikel 8).

Barn får inte separeras från sina föräldrar mot deras vilja, utom när behöriga myndigheter, efter rättslig prövning och enligt lagstiftning, anser separationen nödvändig för barnets bästa. Detta kan exempelvis bli aktuellt vid misstanke om övergrepp eller försummelse från vårdnadshavares sida, eller om föräldrar lever åtskilda och det behöver fastställas var barnet ska bo. Alla berörda parter ska ges möjlighet att yttra sig i processen (artikel 9).

Barn med förmåga att bilda egna uppfattningar har rätt att framföra dessa i alla frågor som rör dem. Barnets åsikter ska beaktas i relation till dess ålder och mognad, och vid rättsliga samt administrativa förfaranden ska barnet få möjlighet att höras på ett sätt som är förenligt med nationella processregler (artikel 12).

Föräldrars och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att ge vägledning till barnet, i linje med barnets fortlöpande utveckling, ska respekteras (artikel 14).

Vidare ska barn skyddas mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i privatlivet, familjelivet, hemmet eller korrespondensen samt mot olagliga angrepp på heder och anseende, med rätt till rättsligt skydd vid sådana ingripanden (artikel 16).

Principen om båda föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets uppfostran och utveckling ska erkännas. Föräldrar eller, i vissa fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägledas av barnets bästa (artikel 18).

Barnkonventionen
Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter