Möjligheten att hemlighålla uppgifter för en förälder eller vårdnadshavare

Svaret på frågan om det finns möjlighet att hemlighålla uppgifter om en referensperson när en socialnämnd handlägger frågor om vårdnad, boende eller umgänge tar sin utgångspunkt i regleringen om att en vårdnadshavare har rätt att ta del av uppgifter om en underårig samt om rätten till partsinsyn.

Enligt 12 kap. 3 § OSL gäller sekretess till skydd för en enskild, om den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter, såvida inte det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren eller det annars anges i offentlighets- och sekretesslagen.

Bestämmelsen har sin bakgrund bl.a. i att det finns situationer där vårdnadshavare och barn står i motsatsförhållande till varandra och där det i vissa fall, oavsett barnets ålder, kan vara till skada för barnet att lämna ut sekretesskyddade uppgifter till en förälder. Så kan vara fallet i exempelvis vårdnads-, boende- och umgängestvister (prop. 1988/89:67 s. 37).

Som anges i lagtexten reglerar bestämmelsen en vårdnadshavares rätt att ta del av uppgifter och utgångspunkten är att vårdnadshavaren har rätt att ta del av uppgifter förutsatt att det inte kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs. I praxis har framhållits att 12 kap. 3 § OSL inte kan tillämpas för att hemlighålla uppgifter till skydd för en annan vårdnadshavare utan att det avgörande är om just barnet lider betydande men om uppgiften röjs (se t.ex. dom meddelad av kammarrätten i Jönköping den 15 september 2014 i mål nr 2759-14).

Med betydande men avses exempelvis att barnet kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt om uppgiften lämnas ut. Sekretessregeln tar sikte på de mest angelägna fallen, där det kan finnas behov av att skydda barnet mot vårdnadshavaren. Det kan vara fråga om särskilt integritetskänsliga uppgifter eller andra uppgifter som kan missbrukas av vårdnadshavaren på ett sätt som allvarligt skadar barnet (prop. 1988/89:67 s. 38 och prop. 2008/09:150 s. 370 f.).

Av betydelse är emellertid också rätten till partsinsyn. Enligt 10 § förvaltningslagen (2017:900), förkortad FL, vilken enligt 11 kap. 8 § SoL som utgångspunkt ska tillämpas av socialnämnderna, har den som är part i ett ärende rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet. Det finns bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt anger att det i vissa specifikt angivna fall finns en rätt till partsinsyn. I övrigt har partens rätt till insyn avseende processen i domstolen ansetts utgöra en så grundläggande rättssäkerhetsprincip att den inte uttryckligen har slagits fast i rättegångsbalken (se t.ex. Högsta domstolens beslut den 5 oktober 2021 i mål Ö 2562-21 p. 7).

När det gäller föräldrars rätt till insyn i en utredning om vårdnad, boende och umgänge finns det inte någon uttrycklig bestämmelse som reglerar detta (jfr SOU 2005:43 s. 283). JO har dock framhållit att den som är part vid en allmän domstol i ett mål rörande vårdnad eller umgänge om barn berörs så nära av en sådan utredning att denne bör ha rätt att få del av och yttra sig över utredningen innan den ges in till domstol. Dessa överväganden beträffande frågan om kommunikation av en vårdnadsutredning gör sig enligt JO i allt väsentligt gällande även när det gäller rätten till insyn i det pågående arbetet med en vårdnadsutredning (JO 1994/95 s. 363 och JO 2000/01 s. 317).

Partsinsynen innebär att parten, under handläggningens alla stadier, ska ha möjlighet att skaffa sig sådan kunskap om vad som tillförts ärendet i sak att parten kan bemöta uppgifterna. Partsinsynen kan också användas för att kontrollera att handläggningen sker på ett korrekt sätt, t.ex. att inget relevant material saknas i akten, att myndigheten iakttagit sin kommunikationsskyldighet och att utredningen bedrivits så snabbt och effektivt som möjligt. Partsinsynen ger alltså parten möjlighet att skaffa sig en fullständig insyn i allt material som finns i ärendet (prop. 2016/17:180 s. 78). Partsinsynen är i princip obegränsad och omfattar allt beslutsunderlag i form av handlingar och annat utredningsmaterial, så länge det kan anses att det tillförts ärendet. Utöver allmänna och offentliga handlingar omfattar rätten till insyn även sådana handlingar som ännu inte blivit allmänna enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Dessutom omfattar insynen även handlingar vars innehåll är skyddat av sekretess.

Rätten till partsinsyn är dock inte ovillkorlig. Eventuell konflikt mellan rätten till partsinsyn och den sekretess som kan gälla bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen regleras i den s.k. kollisionsbestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL. Att det är en kollisionsbestämmelse innebär att bestämmelsen inte i sig grundar någon rätt till partsinsyn. Sådan rätt måste i stället framgå på annat sätt. Det bestämmelsen reglerar är endast vad som gäller om sekretess råder för uppgifter som partsinsynen omfattar.

I 10 kap. 3 § OSL anges att sekretess inte hindrar att en part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. I bestämmelsen anges sedan att sådant material dock inte får lämnas ut om det av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Om uppgiften inte lämnas ut ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda (10 kap. 3 § första stycket tredje meningen OSL).

Av 10 kap. 3 § andra stycket andra meningen OSL följer att sekretess inte innebär någon begränsning i en parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörande i ett mål eller ärende. Inte heller denna reglering ger i sig någon rätt till insyn i förfaranden enligt rättegångsbalken, utan rätten till insyn måste grunda sig på rättegångsbalken eller de principer som den vilar på (prop. 2013/14:157 s. 30). Som vi har angett ovan grundas rätten till partsinsyn hos socialnämnden inte på någon bestämmelse i rättegångsbalken.

Det är inte ovanligt att den som har genomfört en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning kallas att vittna vid en huvudförhandling i domstol. I 36 kap. 5 § rättegångsbalken regleras undantagen från vittnesplikten vilket innebär att tystnadsplikt i vissa fall har företräde. Regleringen innebär inte att den som kallas att vittna inte behöver komma eller att någon ed inte behöver avläggas, i stället anges att vissa frågor inte får ställas till vittnet. Regleringen kan därför anses utgöra ett frågeförbud. Frågeförbudet omfattar inte personer som för socialnämndens räkning lämnat upplysningar eller verkställt en utredning i frågor om vårdnad, boende eller umgänge.

Ds 2023:15 s. 362