Familjerådgivning

Från propositionen om den nya socialtjänstlagen. Med familjerådgivning avses en verksamhet som består i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer (5 kap. 3 § tredje stycket SoL). 

Enligt regeringen är det viktigt att det även fortsättningsvis finns ett ansvar att erbjuda familjerådgivning. Regeringen konstaterar att familjerådgivning innebär att genom samtal medverka till bearbetning av samlevnadsproblem och konflikter främst i par- och familjerelationer (prop. 1993/94:4 s. 10). Det finns därmed inget krav på att båda parterna ska medverka, även om detta ofta kan antas ge bättre förutsättningar att nå en lösning.

Enligt regeringens mening finns det inte något hinder mot att familjerådgivning erbjuds även om bara en av parterna önskar delta, så som Föreningen Vårdnad boende umgänge föreslår. Familjerådgivning bör därför erbjudas den som begär det. Regeringen anser precis som utredningen att bestämmelsen bör formuleras så att familjerådgivning är en insats som socialnämnden ska erbjuda.

Den föreslagna omformuleringen syftar till att ge de bestämmelser som reglerar insatser som socialnämnden ska kunna erbjuda enskilda en mer enhetlig utformning, med fokus på det stöd socialnämnden ska kunna erbjuda. Syftet är inte att åstadkomma någon ändring i sak i fråga om socialnämndens ansvar att tillhandahålla insatser till enskilda.

Familjerådgivningen kan ges genom kommunens försorg eller någon annan lämplig yrkesmässig rådgivare. Lagrådet konstaterar att jämfört med nuvarande bestämmelse anges det i lagrådsremissen inte längre att familjerådgivning kan erbjudas också genom lämplig yrkesmässig rådgivning. För att upprätthålla det nuvarande kravet på att rådgivning, som inte sker genom socialnämndens försorg, ska ske yrkesmässigt bör paragrafen enligt Lagrådet ges en lydelse där detta framgår. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt om att detta bör framgå av lagtexten, men föreslår, av de skäl som nämns ovan, en lydelse där det framgår att familjerådgivning ska erbjudas den som begär det, samt där det nuvarande uttrycket ”försorg” utmönstras.

I förarbetena till den ursprungliga bestämmelsen övervägdes om ansvaret för familjerådgivningen skulle läggas på landstinget (numera regionen) eller kommunen. Då familjerådgivningen ansågs ha nära koppling till de verksamheter som kommunen bedriver lades ansvaret på kommunen, och socialtjänstlagen kompletterades med en bestämmelse om detta (prop. 1993/94:4 s. 5–7).

När dessa uppgifter sedan fördes in i socialtjänstlagen fördes inga resonemang kring varför just kommunen skulle ha detta ansvar och inte socialnämnden. Regeringen anser att ansvaret för denna uppgift likaväl kan ges till socialnämnden och att bestämmelsen därför bör omformuleras. Socialnämnden bör därför i stället för kommunen pekas ut som ansvarig för uppgiften. Bestämmelserna om familjerådgivning bör föras över till den nya lagen utan andra ändringar i sak än att socialnämnden, inte kommunen, ska ansvara för insatsen.

Prop. 2024/25:89 s.370.