Föräldrabalken saknar i stort sett särskilda regler om fastställande av moderskap (jfr dock 1 kap. 7 § om moderskap vid befruktning utanför kroppen; jfr även ”Det kaliforniska surrogatarrangemanget” NJA 2019 s. 504).
Ett barn har rätt att få klarhet om sitt ursprung (jfr artikel 8 i Europa-konventionen och artikel 7 i Barnkonventionen). Ett barn har rätt att få klarhet inte bara om vem som är far utan också om vem som är barnets mor.
Talan om fastställelse av moderskap kan, trots avsaknaden av särskilda regler i föräldrabalken, föras med stöd av de allmänna reglerna i 13 kap. 2 § RB av den som påstår sig vara mor till ett barn (jfr ”Fastställelsetalan om faderskap och moderskap” NJA 2007 s. 684). Ett bärande skäl för detta är att det leder till förfång för barnet om det är oklart vem som är behörig att utöva vårdnad och förmynderskap.
Socialnämnden har ett tydligt ansvar enligt föräldrabalken när det gäller att få faderskapet fastställt för ett barn. Även om det inte anges i lag har socialnämnden en skyldighet att om behov uppkommer också försöka utreda vem som kan vara mor till ett barn. I detta ligger att socialnämnden har en skyldighet att biträda barnet med att få rättsligt bestämt vem som är barnets mor (jfr JO 1989/90 s. 223 f.).
Enligt grunderna för 3 kap. 5 § andra stycket FB (jfr NJA 1989 s. 19), och i linje med vad som följer av Sveriges internationella åtaganden, får socialnämnden också anses ha behörighet att föra barnets talan i mål om fastställande av moderskap.
Av rättsfallet NJA 1998 s. 128 framgår att socialnämnden är behörig att för barnets räkning ansöka om rättshjälp i mål om fastställandeav faderskap. Detsamma får anses gälla för mål om fastställande av moderskap.
Högsta Domstolen
2021-11-10
Mål nr Ö 752-21 och Ö 753-21
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
