Adoption av eget barn

Särskilda bestämmelser om möjlighet till adoption av eget barn fanns redan i 1917 års adoptionslag. Med eget barn avses i detta sammanhang ett barn som sökanden är genetisk men inte rättslig förälder till. Situationen som avses är att sökanden tidigare har adopterat bort sitt barn och nu vill ”adoptera tillbaka” det.

Publicerad - 13 mars 2018, redigerad - 06 augusti 2024

Ursprungligen avsåg regleringen barn utom äktenskap. Dessa barn hade på den tiden inte samma rättsliga ställning som barn som föddes inom äktenskapet och det ansågs att möjligheten till adoption av eget barn i många fall innebar en förbättring för de s.k. oäkta barnens ställning. Vidare ansågs adoption kunna erbjuda en möjlighet för en kvinna att ta hand om ett oäkta barn utan att det behövde bli känt att barnet var hennes eget (se NJA II 1917 s. 476 f.).

Numera har barn som föds utom äktenskap samma rättsliga ställning som barn som föds inom äktenskap och samhällets uppfattning om föräldraskap har förändrats. Trots detta finns det fortfarande vissa särbestämmelser om adoption av eget barn i föräldrabalken. Bland annat gäller vid adoption av eget barn inte kravet på att den som vill adoptera ska ha fyllt 25 år (4 kap. 1 §). Vidare får en make adoptera ensam om adoptionen avser ett eget barn (4 kap. 3 §).

Redan Förmynderskapsutredningen föreslog att de särskilda bestämmelserna om adoption av eget barn skulle tas bort. Utöver att hänvisa till att skillnaden i rättsligt hänseende mellan barn födda i och utom äktenskapet hade slopats konstaterade den utredningen att det, sedan Sverige infört stark adoption, är oegentligt att tala om adoption av eget barn när en biologisk förälder vill ”ta tillbaka” ett bortadopterat barn (SOU 1989:100 s. 162 f.).

Med regeringens förslag att 25-årsgränsen ska ersättas med en generell 18-årsgräns (avsnitt 12.1) finns det inte längre behov av undantag från ålderskravet vid adoption av eget barn. Regeringen anser att det inte heller finns behov av en möjlighet för en make att adoptera ensam på den grunden att adoptionen avser ett eget barn.

Som redovisas i avsnitt 6 är utgångspunkten att makar endast får adoptera gemensamt och detta föreslås gälla även för sambor. Regeringen ser inga bärande skäl för att tillåta en make (eller sambo) att adoptera ensam i denna situation. En adoption utsläcker rättsförhållandet till de tidigare föräldrarna, vilket i den nu aktuella situationen är adoptivföräldrarna. Redan av den anledningen är det rimligt att en adoption inom ett äktenskap eller samboskap genomförs av paret tillsammans.

Möjligheten att genomföra en adoption utan makens eller sambons medverkan på den grunden att det rör sig om ”eget barn” bör därför tas bort. Om det undantagsvis inträffar att en person adopterar bort ett barn och sedan vill ”adoptera tillbaka” barnet, bör alltså de allmänna adoptionsreglerna vara fullt ut tillämpliga. I avsnitt 16 tar regeringen upp frågan om behov av ändringar i socialförsäkringsbalken och föräldraledighetslagen (1995:584) med anledning av att begreppet adoption av eget barn utmönstras.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 91.

Kategori: Adoption

Lägg till artikeln i dina kanaler