25-årsgränsen för att få adoptera tas bort

Enligt 4 kap. 1 § föräldrabalken får endast den som har fyllt 25 år adoptera. Om adoptionen avser ett eget barn eller en makes barn eller om det finns synnerliga skäl, får dock även den som har fyllt 18 år men inte 25 år adoptera. Även Danmark, Finland och Norge har en lagstadgad 25-årsgräns.

Publicerad - 13 mars 2018, redigerad - 06 augusti 2024

Den nuvarande 25-årsgränsen har funnits sedan adoptionsreglerna infördes 1918. Åldersgränsen bestämdes efter en avvägning mellan den dåtida uppfattningen att adoption skulle kunna ske först när det stod klart att sökanden inte kunde få ”egna barn” och att reglerna skulle möjliggöra för en kvinna att adoptera ett barn som hon hade fött utom äktenskapet (NJA II 1917 s. 476).

Åldersgränsen har tidigare varit föremål för övervägande, bl.a. i samband med att myndighetsåldern 1969 sänktes till 20 år. Åldersgränsen för adoption behölls dock med hänvisning till att Sverige då var bundet av 1967 års Europarådskonvention som föreskriver en lägsta adoptionsålder om 21 år och att det inte ansågs aktuellt att sänka till den åldern. Däremot utökades möjligheterna till undantag från åldersgränsen.

Undantaget för synnerliga skäl är avsett att omfatta bl.a. situationen att två unga makar vet att de inte själva kan få barn och adoption av ett barn till en närstående avliden släkting (prop. 1970:186 s. 50 f.). Genom 2008 års Europarådskonvention har lägsta ålder sänkts till 18 år (konventionen uppställer ett spann om 18–30 år som minimi- ålder med möjlighet till undantag, se artikel 9). 1993 års Haagkonvention uppställer inget krav på lägsta ålder för den som adopterar.

Utredningen gör bedömningen att 25-årsgränsen bör behållas men att möjligheten till undantag bör utvidgas så att den som har fyllt 18 år men inte 25 år ska få adoptera om adoptionen avser en makes eller sambos barn eller det annars med hänsyn till barnets bästa finns särskild anledning. Regeringen delar inte utredningens bedömning och anser i stället att 25-årsgränsen helt bör tas bort. Skälen för detta är följande.

Enligt regeringens uppfattning bör det krävas starka sakliga skäl för att en åldersgräns som ligger över myndighetsåldern ska upprätthållas. Re- geringen anser att det inte finns sådana skäl i detta fall. Som konstateras i avsnitt 13.2.1 anges bestämmelser om åldersgränser för dem som adopterar som exempel på bestämmelser som begränsar tillämpningen av principen om barnets bästa i Unicefs handbok om barnkonventionen.

Utredningen anför att det generellt sett ställs högre krav på adoptivföräldrar än på andra föräldrar på grund av adoptivbarns särskilda bakgrund och sårbarhet. Regeringen instämmer i detta men anser att frågan om sökandens mognad bedöms bäst vid den samlade bedömning av sökandens lämplighet som alltid ska göras.

De möjligheter som finns att medge undantag från 25-årsgränsen visar vidare att det finns ett behov av flexibilitet och bedömningar som tar hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En jämförelse kan göras med assisterad befruktning.

När möjligheten till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård infördes övervägdes ett förslag om en 25-årsgräns efter mönster av adoptionsreglerna. Med hänvisning till att det ibland kunde finnas anledning att godta yngre personer bedömdes dock att en nedre åldersgräns inte borde föreskrivas (prop. 1984/85:2 s. 12). När möjligheten för ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning infördes gjordes ingen annan bedömning (prop. 2014/15:127 s. 16 och SOU 2014:29 s. 122).

Regeringen föreslår alltså att den gällande 25-årsgränsen med möjlighet till undantag tas bort. Av tydlighetsskäl bör den ersättas av en 18-års- gräns, vilket stämmer överens med den nedre gräns som 2008 års Europarådskonvention uppställer.

Avsikten med regeringens förslag är att ta bort en generell begränsning av möjligheten att adoptera till förmån för en nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Adoption av ett barn förutsätter alltid att adoptionen är till barnets bästa. Vid den bedömningen ska bl.a. sökandens ålder och åldersskillnaden mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera beaktas.

Om två personer ansöker gemensamt är vidare stabiliteten i deras relation av stor vikt. Det finns mot denna bakgrund inte anledning att tro att personer som är 18 år eller några år därutöver i någon större utsträckning kommer att ansöka om adoption eller, om så sker, tillåtas adoptera. Detta får dock avgöras vid en lämplighetsprövning i det enskilda fallet. Regeringen återkommer till den frågan i författningskommentaren.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 89.