Som framgått av den ovan redovisade rapporten är Socialstyrelsens slutsats av den genomförda kartläggningen att det inte är nödvändigt att utöka socialnämndens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning när det har förekommit dödligt våld i familjen. Vi delar denna bedömning.
Enligt 6 kap. 20 § FB kan domstolen, om det behövs, besluta interimistiskt i en fråga om vårdnad. Ett yrkande om intermistiskt beslut handläggs med förtur i domstolarna och ett sådant beslut behöver därför normalt inte dröja särskilt länge. Redan gällande lagstiftning möjliggör därför i och för sig en snabb handläggning av en vårdnadsöverflyttning när det har förekommit allvarligt våld i familjen.
En vårdnadsöverflyttning förutsätter dock att det i praktiken finns en lämplig person att flytta över vårdnaden till. Socialstyrelsens kartläggning visar att avsaknaden av en sådan person som är villig att åta sig uppdraget ofta är orsaken till att en vårdnadsöverflyttning dröjer. Denna bild bekräftas av våra kontakter med aktörerna.
Att det kan finnas svårigheter att hitta en person som vill åta sig ett sådant uppdrag är enligt vår uppfattning i och för sig inte särskilt anmärkningsvärt. Uppdraget aktualiseras i en för barnet synnerligen traumatisk situation där svåra frågor att hantera uppstår. En person kan känna betänklighet inför att åta sig ett sådant uppdrag.
Vårdnadshavaren motsätter sig också ibland att bli skild från vårdnaden, vilket kan verka avhållande när det gäller att acceptera ett uppdrag som särskilt förordnad vårdnadshavare. Även den omständigheten att en särskilt förordnad vårdnadshavare kan bli part i en process om t.ex. umgänge kan få en person att avstå från att bli särskilt förordnad vårdnadshavare.
Källa:
SOU 2017:6 s. 366
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
