Skip to main content

LVU - beteendefallen

Enligt 3 § LVU ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. 
Publicerad - 31 januari 2018, redigerad - 07 augusti 2024

Vård ska också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § BrB vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket. 

Beteende- rekvisiten är tre till antalet
1. Missbruk av beroendeframkallande medel.
2. Brottslig verksamhet.
3. Annat socialt nedbrytande beteende.

Prognosrekvisitet utgörs på motsvarande sätt som i miljöparagrafen av formuleringen ”utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk för att skadas”, se nedan. Med uttrycket beteende avses närmast en persons sätt att uppföra sig eller uppträda.

Det är inte varje beteende som innebär att den unge utsätter sin hälsa för risk att skadas som kan leda till vård. Att den unge t.ex. ägnar sig åt en våghalsig sport kan inte leda till tvångsvård. Enbart det förhållandet att den unge utsätter sig för risk innebär inte att det föreligger ett beteende som kan betecknas som socialt nedbrytande.

Det är vidare bara den unges eget vårdbehov som får ligga till grund för LVU. Intresset av t.ex. samhällsskydd eller skyddet för den unges familj är i sig inte tillräckliga skäl för vård enligt LVU. En annan sak är att den unge genom sin brottsliga verksamhet behöver beredas vård med stöd av LVU och att detta även får konsekvenser när det gäller samhällsskyddet.

Vård med stöd av LVU får beredas den som är under 18 år. Som framgår av 1 § tredje stycket LVU får vård med stöd av 3 § även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke.

I RÅ 83 2:52 prövades vad innebörden var av uttrycket ”annan vård ”. Med hänvisning till förarbetena ansågs enbart sådan institutionell vård för vilken den unge kan omhändertas mot sin vilja, t.ex. vård enligt LVM, LPT, LRV eller kriminalvård. Vård genom enskildas försorg, som t.ex. frivillig vård i familjehem, är inte någon sådan vård som i detta avseende ska jämföras med vård enligt LVU.

Källa:
SOU 2015:71 s. 300

Lägg till artikeln i dina kanaler

Senaste artiklarna

17 februari 2025
Ändring av vem som har vårdnaden om ett barn kan göras på talan av en av föräldrarna eller båda (6:5 § FB). Ett skäl för att flytta vårdnaden från den ena föräldern till den andra…
17 februari 2025
Barns behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar framhålls alltså särskilt (jfr även artikel 18 i Barnkonventionen). Lagstiftaren har utgått från att detta är en grundläggande del av ba…
16 februari 2025
Barnets rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med kan förenas med olika villkor och begränsningar. Om barnet har behov av det, får rätten besluta att en person som utses…