Skip to main content

Vårdnad och umgänge vid en långvarig konflikt mellan föräldrarna

Publicerad - 05 januari 2025, redigerad - 14 februari 2025

Hovrättens domskäl

Allmänt om bedömningen

Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena.

I 6 kap. 2 a § föräldrabalken anges det att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet bland annat ska fästas avseende särskilt vid risken för att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Av 5 § framgår det att vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.

Enligt 7 § får domstolen, även utan särskilt yrkande, i mål om vårdnad flytta vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Denna bestämmelse är avsedd att användas i fall där den förälder som har vårdnaden om barnet gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa och utveckling och det inte kan komma ifråga att överföra vårdnaden till den andra föräldern.

Bedömningen av vårdnadsfrågan

Utifrån vad som framkommit i målet bedömer hovrätten att båda föräldrarna har förmåga att tillgodose barnets rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Det har inte framkommit något som tyder på att det finns en risk för att han skulle fara illa hos någon av föräldrarna. Det har därmed inte förelegat förutsättningar att överflytta vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Det finns vidare mycket som talar för att det skulle uppstå praktiska problem för en utomstående särskilt förordnad vårdnadshavare att utöva vårdnaden, särskilt vad gäller möjligheterna att driva igenom förändringar avseende boende och umgänge mot föräldrarnas vilja.

Vårdnaden ska alltså antingen utövas av en av föräldrarna ensamt eller av dem gemensamt. Enligt vad som anförts ovan får en gemensam vårdnad anses förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet.

Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa. En konflikt mellan föräldrarna bör dock inte utesluta gemensam vårdnad, om motsättningarna kan antas vara av övergående natur och därför inte bedöms hindra ett fungerande samarbete på längre sikt i frågor som rör barnet. (Se NJA 2007 s. 382).

Det har i detta fall framkommit att parterna har en långvarig konflikt med varandra. De har ingen fungerande kontakt och det synes råda en djup misstro mellan dem. Samarbetsproblemen förefaller inte vara av övergående natur och är enligt hovrättens bedömning av sådan omfattning att en gemensam vårdnad är utesluten.

Som framgått ovan ska domstolen vid valet av vem av föräldrarna som ska anförtros vårdnaden fästa särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. En utgångspunkt vid vårdnadstvister är att den av föräldrarna som bäst kan antas främja en god kontakt mellan barnet och den andra föräldern också är den som ska anförtros vårdnaden. Umgängessabotage ses som något allvarligt och kan föranleda att vårdnaden flyttas över till den andra föräldern.

Mot detta måste emellertid vägas barnets behov av stabilitet och kontinuitet i tillvaron. Det är uppenbart att pappan under lång tid på olika sätt motarbetat och saboterat umgänget mellan barnet och hans mamma. Han har i vissa fall vägrat följa domstolsbeslut avseende umgänge. Hovrätten ser mycket allvarligt på det. Det ska dock framhållas att merparten av umgängestillfällena under tiden sedan tingsrättens dom faktiskt har blivit av.

Pappan har dock inte på ett tillfredsställande sätt förmått barnet att känna sig bekväm inför umgängena, utan har i stället överfört sin egen negativa syn på mamman på sonen. Även om båda föräldrarna har ett ansvar, går det inte att komma ifrån att det i första hand är pappan som, i egenskap av boendeförälder, har skapat en situation där barnet inte givits förutsättningar att knyta an till sin mamma på ett naturligt sätt. Detta talar för att vårdnaden bör överflyttas till henne.

Som tidigare nämnts bedömer hovrätten att mamman, trots det som pappan framfört, är en lämplig förälder och vårdnadshavare. Det finns dock starkt vägande kontinuitetsskäl som talar mot en ändring av vårdnaden. Barnet är drygt tio år gammal och har bott i stort sett hela sitt liv i kommun A med sin pappa. Av vad som har framkommit har han där en fungerande skolgång, vänner, fritidsaktiviteter och sin invanda miljö. Det vore en stor omvälvning för honom att flytta till mamman och kommun B.

Även om barnet endast är tio år gammal bör även hans egen inställning i viss mån vägas in i bedömningen. Utifrån vad som framkommit framstår det som troligt att barnet skulle motsätta sig en flytt. Det är svårt att förutse vilka konsekvenser en vårdnadsöverflyttning skulle få för honom. Det finns en risk för att hans situation skulle utvecklas på ett sätt som inte vore för hans bästa.

Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter finner hovrätten att skälen för en vårdnadsöverflyttning till mamman inte uppväger de men detta kan förväntas innebära för barnet, särskilt på kortare sikt. Det är därför pappan som även fortsättningsvis ska utöva vårdnaden om barnet ensam. Detta innebär också att barnet kommer att fortsätta bo med pappan.

Bedömningen av umgängesfrågan

Som redogjorts för ovan förutsätts det vara till barnets bästa att ha kontakt med och kunna grundlägga en naturlig relation till båda föräldrarna. Det har inte framkommit något i målet som talar för att det inte skulle vara för barnets bästa att genom ett regelbundet umgänge få möjligheten att etablera en god relation även till sin mamma. Detta är något han skulle ha stor glädje av även i vuxenlivet. Det är i barndomen som relationen till föräldrarna grundläggs. Det är därför angeläget att ett regelbundet umgänge kommer till stånd snarast.

Med hänsyn till att umgänget innebär viss restid för barnet och kommer att inkräkta på hans fritidsaktiviteter bedömer hovrätten att det bästa för honom är att umgänget sker en helg i månaden hos mamman. Helgumgänget ska föregås av en kort upptrappning. Det har varit umgänge med umgängesstöd längre än vad som är brukligt och det finns inga skäl att låta detta fortsätta. Från sommaren 2023 ska även sedvanligt lov- och storhelgsumgänge inledas.

Detta är vad hovrätten har kommit fram till är för barnets bästa. Parterna måste följa domen och de bör i sina kontakter fokusera på praktiska frågor och i alla lägen undvika att hamna i konflikt. Det är särskilt viktigt att inte barnet dras in i eventuella konflikter. På längre sikt är det givetvis önskvärt om parterna kunde få en mer fungerande kommunikation. Det ligger ett stort ansvar på pappan att se till att umgänget blir av. Han måste förbereda barnet och få honom att känna positivt inför umgänget med mamman. Han får inte ställa in något umgänge med hänvisning till att barnet inte vill.

Göta HovR
2022-10-11
Mål nr T 403-22

 

Lägg till artikeln i dina kanaler

Senaste artiklarna

17 februari 2025
Ändring av vem som har vårdnaden om ett barn kan göras på talan av en av föräldrarna eller båda (6:5 § FB). Ett skäl för att flytta vårdnaden från den ena föräldern till den andra…
17 februari 2025
Barns behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar framhålls alltså särskilt (jfr även artikel 18 i Barnkonventionen). Lagstiftaren har utgått från att detta är en grundläggande del av ba…
16 februari 2025
Barnets rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med kan förenas med olika villkor och begränsningar. Om barnet har behov av det, får rätten besluta att en person som utses…