Tillfällig vårdnadshavares arvode och ersättning

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för att fullgöra uppdraget. Det är överförmyndaren som beslutar om arvode och ersättning i dessa fall (12 kap. 16 § FB). Om vårdnaden om ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet tidigare har varit familjehemsplacerat hos, får kommunen fortsätta att betala dessa vårdnadshavare skälig ersättning (6 kap. 11 § första stycket SoL). Någon lagstadgad rätt till ersättning för andra särskilt förordnade vårdnadshavare än tidigare familjehemsföräldrar finns inte. 

SKR anser att beslut om arvode och ersättning i de delar av uppdraget som tillfällig vårdnadshavare som rör vårdnad bör fattas av socialnämnden och inte överförmyndaren. Regeringen konstaterar att uppdraget som tillfällig vårdnadshavare, såsom SKR anger, kommer att innefatta uppgifter som närmast ligger inom socialnämndens kompetensområde och inte överförmyndarens. Det framstår dock inte som lämpligt att skapa en reglering där arvode och ersättning för vissa delar av uppdraget ska beslutas av socialnämnden och för andra delar av överförmyndaren, särskilt med hänsyn till det fåtal fall som en kommun kan förväntas komma att behöva hantera. Till detta kommer att regleringen i fråga om ersättning till förordnade förmyndare m.fl. även tillämpas i fråga om en god man för ett ensamkommande barn.

Uppdraget som tillfällig vårdnadshavare har många likheter med det som god man för ett ensamkommande barn. I båda uppdragen ingår att, utan att ansvara för den faktiska vården om barnet, under en begränsad tid i ordinarie vårdnadshavares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. Det handlar vidare i båda fallen om barn med behov som ställer särskilda krav på företrädarens lämplighet.

Regeringen delar således utredningens bedömning att beslut om arvode och ersättning till en tillfällig vårdnadshavare i sin helhet bör fattas av ett organ och att detta bör vara överförmyndaren, dvs. att rätten till ersättning regleras på samma sätt som för en god man för ett ensamkommande barn. Ett beslut om ersättning kommer, liksom andra beslut fattade av överförmyndaren i ärenden enligt föräldrabalken, att kunna överklagas till domstol (se 20 kap. 6 § FB).

Vad som utgör ett skäligt arvode får bestämmas från fall till fall med beaktande bl.a. av uppdragets komplexitet och den tillfälliga vårdnadshavarens kunskaper och erfarenhet. Som utredningen anger skulle t.ex. den timkostnadsnorm som tillämpas vid ersättning enligt rättshjälpslagen kunna tjäna som riktmärke. Skäligt arvode skulle dock även kunna bestämmas på annat sätt, t.ex. genom användning av olika schablonbelopp. Det bör påpekas att om den tillfälliga vårdnadshavaren även företräder barnet inom ramen för en förundersökning eller rättegång, lämnas ersättning i den delen enligt regelverket för det uppdraget.

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 100