Avståndstagande och föräldraalienation

Familjerätt på nätet kommer framöver att publicera artiklar om föräldraalienation. Syftet är att beskriva olika ståndpunkter, forskning och domar i denna viktiga fråga. Först ut är ett referat av en artikel skriven av Malin Carlsson och Erica Lindberg, Familjerättssocionomernas riksförening (FSR).

Publicerad - 22 augusti 2024, redigerad - 04 september 2024

Deras artikel är baserad på föreläsningar som hölls vid AFCC (Association of Family and Conciliation Courts) konferens i Toronto, 2019-09-01. AFCC är enligt uppgift den främsta tvärvetenskapliga och internationella föreningen för yrkesverksamma som ägnar sig åt familjekonflikter. Medlemmar är många av de ledande utövarna, forskarna, utbildarna och beslutsfattarna i Amerikas familjedomstolar.

Konferensens fråga var hur vi kan förstå och bemöta barn som väljer bort en förälder. Hur skiljer vi motiverat avståndstagande på grund av våldsutsatthet och försummelse från alienation (förfrämligande)? Forskare har tidigare försökt få gehör för att PAS (Parental Alienation Syndrom), ska bli en erkänd diagnos. Ett tankesätt som flesta forskare nu har släppt. Men de är ense om att det finns ett fenomen som ibland uppstår i ett familjesystem när en förälder underminerar betydelsen av barnets relation med sin andre förälder, till vilken barnet tidigare haft en fungerande relation.

Det finns flera sätt att beskriva föräldraalienation. En beskrivning är när ett barn tvingas välja bort en förälder som barnet tidigare haft en nära relation till, utan att det finns någon saklig grund för avståndstagandet, som sker på grund av den andra förälderns påverkan.

Tecken på alienation är när ett barn helt saknar nyanser och kluvenhet inför kontakt eller umgänge med sin ena förälder. Forskningen visar att barn som tar berättigat avstånd efter att ha bevittnat våld, blivit utsatt för våld eller andra övergrepp, ofta har motstridiga känslor och uttryck inför sin förälder. I barnets berättelse saknas naturliga uttryck för empati, detaljer, trovärdighet, kritiskt tänkande och åldersadekvat tänkande. Barn som har erfarenheter av utsatthet ger ofta en berättelse som är resonabel, nyanserad, begriplig och innehåller sorg. Barnet försöker både skydda sig själv och vara lojal mot båda sina föräldrar.

Föreläsarna beskrev en pyramid med fem skikt för att förstå graderna av barnets avståndstagande.

Det lägsta skiktet är att barnet känner sig känslomässigt närmare den favoriserade föräldern, men har en stark anknytning till båda. Det kan bero på könsidentifikation, att barnet och föräldern delar ett stort intresse eller att dessa två alltid haft en närmare relation.

Nästa skikt i pyramiden avsåg barn som av olika anledningar väljer att ta ställning för sin ena förälder, ofta på grund av något som hör till separationens orsaker. Exempelvis att en förälder varit otrogen, träffat en ny partner, valt att flytta till annan ort, eller att en förälder tagit initiativ till separationen medan den andre önskat bibehålla förhållandet. Barn i denna grupp kan av lojalitet och önskan att beskydda, ta ställning för den förälder som blivit mest sårad i separationen. Inom denna grupp stöttar dock, huvudsakligen, den favoriserade föräldern barnet att ha kontakt och umgänge med den förälder som barnet vill ta avstånd ifrån.

Det tredje skiktet avser de barn som har berättigade anledningar att ta avstånd ifrån sin ena förälder. Den bortvalde föräldern kan i dessa fall ha utsatt medföräldern för våld eller utsatt barnet för direkt våld. Det kan vara en förälder som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa, som barnet därför inte känner sig trygg med.

Det fjärde, och näst sista skiktet, på pyramiden är så kallade hybrider. Med det menas att barnet kan ha blivit påverkad av förälderns egna svårigheter, försummelse, eller ha bevittnat våld mellan föräldrarna och när barnet reagerar på förälderns försök att försonas och förbättra relationen med att ta avstånd kan föräldern inte hantera detta utan försämrar sina förutsättningar till försoning. Avståndstagande kan vara till viss del berättigat men försoningen stöttas inte av den favoriserade föräldern och underlättas inte av den bortvalde föräldern. Det kan även vara hybrid på så sätt att ingen av föräldrarna tolererar att barnet har kontakt med båda föräldrarna. Dessa barn kan turas om vilken av föräldrarna de periodvis har kontakt med eller inte.

Det översta skiktet, toppen av pyramiden och därmed minst vanligt, benämns som alienation. Där samstämmer barnets och den favoriserade förälderns åsikter om den bortvalde föräldern till fullo. Barnet saknar nyanser, uttrycker oresonabla och obegripligt negativa berättelser som inte står i proportion till vad föräldern troligen gjort. Barnet hade dessförinnan en bra relation till den bortvalde föräldern.

Enligt föreläsarna måste en utredare/behandlare först avgöra orsakerna till barnets avståndstagande från en förälder, alltså inom vilket/vilka skikt på pyramiden, barnet troligtvis befinner sig. Detta påverkar bedömningen om barnets bästa i kontakten med den bortvalde föräldern, samt vilka förslag till beslut eller insatser som bäst gynnar barnet.

Kännetecknande för en alienerande förälder är att han eller hon aldrig pratar om medföräldern med barnet. Hälsar inte på medföräldern och visar med kroppsspråk sitt avståndstagande. Pratar illa om medföräldern inför barnet och undanhåller information barnets personliga förhållanden, vänner och aktiviteter så att medföräldern hamnar utanför.

Föräldern kan beskriva för barnet att medföräldern lämnat dem båda, berätta om medförälderns tillkortakommanden i deras tidigare relation och envisas med vem som därför är viktigast för barnet. Hamnar barnet i en konflikt med medföräldern underlättar inte den favoriserade föräldern deras försoning. Den favoriserade föräldern uppmuntrar heller inte barnet att se både det bra och det mindre bra hos medföräldern.

Vid allvarligare former av alienation får barnet positiv uppmärksamhet om det självmant börjar kritisera och ta avstånd från den andre föräldern. Den favoriserade föräldern kan med avsikt förvanska barnets minnen av föräldern genom att påstå att barnet av den bortvalde föräldern var oönskad, att föräldern aldrig tagit ansvar eller brytt sig om barnet. Föräldern kan grundlöst påstå att medföräldern har slagit barnet eller utsatt det för sexuella övergrepp.

När den favoriserade föräldern nått sitt mål är det vanligt att den favoriserade föräldern lämnar till barnet att själv välja när och om den önskar kontakt och umgänge med sin bortvalde förälder. Barnet har i verkligheten inget val. Barnet är redan medveten om att om den väljer att återta kontakt med sin bortvalde förälder förlorar den sin favoriserade förälders bekräftelse, närhet, trygghet och kanske även kärlek.

Den bortvalde föräldern saknar auktoritet i förhållande till barnet. Tidigare uppfostran fungerar inte längre och föräldern reagerar med att släppa på sina förväntningar och regler eller bli stenhård och osmidig i sitt försök att återfå kontrollen över situationen. Föräldern kan bli passiv i konflikterna med barnet eller bli kraftfull och få än mer avståndstagande från barnet och kritik från medföräldern.

I sin känsla av frustration och hjälplöshet kan den bortvalde föräldern reagera barnsligt och självcentrerat genom att förvänta sig att barnet tar initiativ till försoning och utkräva barnet ursäkter eller ånger efter konfliktsituationer. Föräldern uttrycker ofta att det inte längre känner igen sitt barn. Endel bortvalda föräldrar försöker övertyga barnet om sin berättelse, ifrågasätter barnets ord och känslor och ger delvis barnet skulden för den försämrade relationen.

Hur påverkar alienation barnet? De flesta barn vill ha kontakt med båda sina föräldrar, även de som på något sätt farit illa i kontakten med sin förälder. Det är en sorg för barnet att förlora sin ena förälder och i dessa fall förlorar barnet även kontakt med övriga släktingar på den bortvaldes sida. Att förlora kontakt med sin förälder och stor del av sin släkt kan påverka barnets identitetsutveckling. Barnet riskerar få svårt med tillit, självkänsla och att kunna reglera sina känslor. Deras förmåga till kritiskt tänkande påverkas. Barnet kan utveckla svårigheter att begripa sin omvärld, skilja mellan sant och falskt och få svårt att tyda socialt samspel vilket påverkar både kompisrelationer och senare kärleksrelationer. De får ta ett vuxenansvar för svåra situationer, känner ofta ensamhet, förvirring, ångest och kan utveckla anknytningsproblem. De negativa effekterna av alienation fortsätter ofta in i vuxenlivet.

Läs mer:
Vad är föräldraalienation
Professorer och psykologer ifrågasätter föräldraalienation FA

Kategori: Vårdnad

Lägg till artikeln i dina kanaler