Av förarbetsuttalanden framgår att en medlare bör utses framför allt i situationer där samarbetssamtal har förekommit men föräldrarna inte lyckats nå en överenskommelse och det trots det bedöms finnas möjligheter att nå en samförståndslösning. Det är den enskilde domaren som bedömer om det finns skäl att utse medlare i det enskilda fallet .
Ett beslut om medling kräver inte att parterna samtycker till ett sådant förfarande. Förutsättningarna för medling kan dock vara dåliga eller obefintliga om en part motsätter sig medling , vilket domstolen måste beakta vid sitt ställnings tagande till om det finns skäl att utse medlare (prop. 2005/06:99 s. 64 och 91).
Det ställs inte upp några krav i författning på särskild kompetens hos en medlare. Inte heller finns det något lämplighetskrav. Förarbetsuttalanden ger viss vägledning i fråga om vem som bör utses. Av dessa framgår att medlaren måste ha förmåga att sätta barnets bästa i främsta rummet. Han eller hon bör vidare kunna hantera en känslig situation och också kunna vinna förtroende hos föräldrarna och barnet. Det uttalas också att det ibland krävs att personen har mera ingående kunskap om den familjerättsliga lagstiftningen. Det framhålls vidare att i vissa mål kan det vara lämpligt att utse t.ex. en erfaren domare eller advokat. I andra mål kan det vara bättre med t.ex. en familjerättssekreterare (prop. 2005/06:99 s. 91). 10.5.3
Hur medlingen närmare ska genomföras lämnades oreglerat vid 2006 års vårdnadsreform. Förarbeten ger inte heller någon vägledning om hur medlingen ska gå t ill. I propositionen uttalades följande (se prop . 2005/06:99 s. 64):
Det är naturligt att domstolen lämnar medlaren anvisningar om hur uppdraget skall fullgöras och att medlaren bedriver medlingen på ett aktivt sätt och alltid låter barnets bästa vara i fokus. Hur medlarens arbete närmare ska bedrivas är emellertid inte möjligt att närmare reglera i lag, utan detta bör medlaren, i samråd med domstolen, få bedöma från fall till fall.
Gällande återkopplingen till domstolen framhölls att medlarens redogörelse normalt kan begränsas till korta uppgifter om vilka möten som har förekommit och vilka kontakter som eventuellt har tagits. Det angavs också att redogörelsen inte ska innehålla några uppgifter om parternas eventuella förslag till lösningar eller i övrigt om vilka ståndpunkter de kan ha intagit under medlingsförsöken. Det betonades även att det är väsentligt att parterna öppet och med förtroende kan redovisa sina åsikter för medlaren, utan rädsla för att dessa sedan avslöjas utåt (prop. 2005/06:99 s. 91).
Källa:
SOU 2017:6 s. 251 ff
- Riskbedömning - umgänge
- Skillnader mellan adoption och vårdnadsöverflyttning
- Prognosen för en återförening
- Stöd till de särskilt förordnade vårdnadshavarna
- Stöd till barn efter vårdnadsöverflyttning
- Den rättsliga innebörden av vårdnadsöverflyttning
- Uppenbart bäst att de rådande förhållandena får bestå
- Vistelsen måste ha varit stadigvarande
- Övervägande av vårdnadsöverflyttning
- Hedersrelaterat våld och förtryck mot barn